The Twist and other Stories

plastfodral med fotografier

2011-10-09T19:56:00.005+02:00

Istvans ögonbryn liknar mina, jag tittar igenom alla fotografier på jakt efter den böjda raden av hår, inramningen av ögonen som nyfiket betraktade världen. Nu tröttare på,. Ingången till mina minnen- upplevde de flesta, ärvda jo vars- några. Istvan, som försvann ung, av fel grupp i en tid när hatet lade sig som en rökridå över en stad, ett land och en kontinent.

Jag söker ögonbrynen och ett distinkt kännetecken i spegeln som jag tittar i varje dag. En del av mig, en del av mitt arv.

En Tv-kändis menar att han går till haket för att dricka pilsner med gubbarna, något som får honom att känna lukten av hemmavant. Nära men ändå långt borta. Jag fnyser- klart att man inte känner sig hemma – allt rullar på och det är svårt att rulla tillbaka till backens första krön när man väl har börjat klättra uppför, vidare eller vad man nu hamnar. Men när jag ser ögonbrynen känner jag mig hemma. En del av mig började någonstans och en del av mig går vidare, formas någon annanstans.

Lyckosoldaten

2010-12-15T11:42:00.003+01:00

En dag hittade jag ett manifest i min mormors mahognysekretär. Det var när jag polerade den matta träytan som jag hittade hålrummet. En spricka lagom stor för att sticka in pincetten, som hon hade för att plocka hårväxt med, Jag drog ut pappret. Med bestämda bokstäver, helt olikt min mormors annars väna personlighet stod det “Lyckan är som en ballong som inte duckar för kastvindarna”. Under rubriken följde ett virrvarr av text. Sirligt skrivna punkter som täckte två sidor. Punkter som nämnde allt ifrån att laga mat till hur man tilltalar grannen som spelar för hög musik.

Jag glömmer aldrig den dagen, det var då jag började titta mig omkring. ”varifrån kommer kastvindarna” och varför just en ballong? Vilka punkter levde min mormor efter och varför leva efter regler överhuvudtaget? Med min nedärvda försiktighet satte jag igång att utforska min egen lycka, tillvaro och världen. En plats som jag aldrig riktigt hade trivts i eftersom den envist vägrade att pausa. Den knakade och brakade under ytskikt och fogar och skapade oreda i mitt huvud.

Med åren blev jag mer och mer isolerad. Jag slöt mig inne i mitt eget universum av tankar som naket flög omkring utan ord, oförmögen att hitta lyckans mittpunkt och att underkasta sig den rådande gyrokraften. Jag var som ett gummiband som en osynlig hand drog i för att sedan släppa taget. Ett smalt streck som flög in i väggen och sjönk ned på golvlisten för att försvinna in bland dammråttor, långt utanför ögats optik.

Men när började det gå riktigt snett för mig och mina tankar? Jag vet inte riktigt men snett gick det. När jag var sjutton år gammal hade jag för länge sedan gett upp. Jag levde i en värld utan kastvindar och lyckan flög aldrig förbi mitt fönster. Grubbleriets tröghet kröp in genom kryphål, som dök upp från ingenstans. Mitt liv snurra vinglade vidare utan fart eller riktning.

Vuxenvärlden öppnade sina dörrar för mig och det tisslades och tasslades om min likhet med mormor. “Depression är ett en del av generna”, sa mamma. ”Jag tror inte på vare sig nedärvd synd eller minne”, sa pappa och stirrade surt på mamma. Jag lyssnade inte och satte på mig den där stora huvudbonaden som liknade ett mellanting av tomtemössa och ett huckle. Allt för att stänga ut gnisslandet som hade gjort entré i mitt huvud.

Jag började tvivla på att min mormor hade skrivit manifestet. Misstron ett otäckt frö som täpper till all energiförsörjning. Jag blev trött men samtidigt arg och stridslysten. Nya känslor i mitt register som annars mest levde i sorgenhetens tecken. Tvivlet slet upp väggar, dörren till mitt inre sprängdes upp och fogarna som höll min tankar ihop men ändå isär släppte. Jag var som ett löv som virvlade ned mot marken i en passionerad dödsdans i vinden. Jag visste inte längre vad jag gjorde eller varför.

Jag lämnade grubbleriet bakom mig och ville göra upp med mormor och hennes dumma manifest. Det var dags att ta bort det som gjorde mig ledsna och mig ihålig. Min fantasi var det inget fel på minns jag. Nu när tankarna hade fått upp farten fanns det inga gränser på uppfinningsrikedomen.

Min första förändringskampanj tilldrog sig i skolan. Ett ställe som jag alltid hade skytt, framför allt tyckte jag illa om alla välvilliga som sa att de trodde på mig. Men den där dagen när mina murar sprängdes började jag tycka illa om den av helt andra skäl. De gnällde för mycket. Lärare, elever och skolsköterska, de var bara helt enkelt riktigt sura och negativa. Det var då jag bestämde mig för att dra ut gnällspikarna från skolans lärarrum och salar. Men jag visste inte riktig var jag skulle börja. Men snart hittade jag föremålet för min offensiv, franskläraren Solveig Pap. En långsam och sävlig dam som likt min mormor skrev ned allt på papper och förde bok efter varje lektionstillfälle.

En sen kväll laddade jag upp en rörlig bild på tanten Pap på min dator. Hennes tryne balanserade på en rostig spik, vars tyngdpunkt vacklade och spikhuvudet föll mot marken. Bilden spreds från dator till dator och sms:en ven i luften.

Några dagar senare kom reaktionen. Rektorn samlade in alla i aulan och med allvarlig min berättade att Solveig Pap inte längre fanns på skolan. I själva verket fanns hon inte all. Hennes tillvägagångssätt för att ta sitt liv hade inte varit förenligt med hennes annars ordentliga karaktär. Kvinnan som hatade smuts och äckel hade fläckat ned en hel tunnelbaneperrong. Jag svalde och en matt odör av tveksamhet steg från mina lungor. Vad fick henne att ta ett sådant avstånd från vem hon var. Varför hade hon valt offentligheten och nedsölning när hon var en försynt och renlärig människa? Jag såg det oförenliga i hennes agerande och i mitt. Jag grät över min mormor som inte levde som hon lärde. En ensam och oskuldsfull dam som jag hade älskat. En sorgsen dam som följde ett manifest som knappt gick att tyda. Jag mindes tydligt en tidig vårdag när jag var tio år gammal. Mormor hade tagit mig till stranden för att lyssna på isen som sjöng. Henne huckle flög i en kastvind och hon tittade upp mot den isblåa himlen. Jag hörde hur hon viskade ” jag vill flyga bort”. Jag kände själv en hård by och böjde mig framåt för att inte ramla på marken. När jag tittade upp låg mormor på marken, orörlig. Hon var död. Det var som om vindilen hade fört henne bort. Jag grät mig till sömns i flera år. Vem tar med sig sitt barnbarn för att möta döden på en kall strand.

Flykten från tillvaron

2010-12-07T19:22:00.004+01:00

Det är tidig morgon och dimman ligger tät över den småländska landsbygden. Tiden står still. Katarina tittar ut genom fönstret och spanar ut över trädgården som ligger mellan husen, en oas för barnen. Här finns en sandlåda, klätterställningar och gungor. Gräsmattan är täckt av leksaker, kvarglömda spadar, hinkar och plastbilar. Hon tittar på ytterdörren, snart är det dags att gå ut genom dörren för sista gången.
När hon och Eric flyttade till Sverige med barnen, var det en tillfällig lösning på deras boende. Gården, med alla husen, tillhörde hans föräldrar. Förutom boningshuset stod det fyra vita stenlängor i en halvcirkel runt planen.
Hon var skeptisk till tanken att bo så avskild och så nära inpå hans bullriga och godmodiga familj. Eric övertalade henne. “Älskling det är det bara några år, tills barnen blir större. På helgerna kan de leka med sina kusiner. Mamma och pappa kan hjälpa oss att passa barnen”. Katarina mumlade sina protester inför en döva öra .
Varför ville han inte förstå hennes osäkerhet? Eric hade själv berättat att han hade längtat bort från familjen och dess krav. Att växa upp med kusiner och släkten var inte alltid så kul hade han förklarat. Men nu verkade som att han hade glömt alla sina klagosånger, snyfthistorier och löften. Att de skulle leva sina egna liv, bryta de onda cirklarna som förföljde dem. ”Vi behöver lite lugn och ro älskling, lite avskildhet gör oss gott”, sa Eric.
Katarina, hade under hela sitt liv haft förmågan att granska det som hände henne lite från ovan. Som psykolog kunde hon lägga alla händelser och känsloyttringar i olika fack. Hennes liv var unikt men ändå förutsägbart, det visste hon. När hon träffade Eric förstod hon från den första stunden att hon skulle ge sig hän. Det var dags. Dags att lägga ensamheten åt sidan, att slängs upp det tidigare livet på en ren yta och skära det i tusen bitar. Ett återkommande mönster, att bryta upp, byta bort och satsa på något nytt. Att flyta iland på olika stränder var inte längre roligt. Att sätta färdriktningen beroende på möjligheternas vindstyrka och hennes emotionella havsströmmar var inte ett alternativ. I Eric såg hon något nytt. Några månader senare åkte de iväg och gifte sig, utan släkt och vänner. Endast de två och ambassadens vittnen.
Eric var som vännerna sa “snygg som fan”, välutbildad” och ”passionerad” och ”din like”. Han var annorlunda och de hörde ihop, hade liknande värderingar och mål i livet.
Nu sitter hon i Erics värld. ”Hur fan har jag hamnat här? Shiit vad jag mår illa! “Hon lägger händerna bakom huvudet och sträcker på sig. Hon tittar upp i det vitmålade taket och tankarna forsar fram. Det bästa sättet att bli av med negativa tankar är att observera dem. Hon beslutar sig för att ta fram sin anteckningsbok och hon börjar skriva. Hon skriver snabbt med sin ryckiga handstil som bara hon kan läsa. ”Jag borde ha sett signalerna, eller? Fan ta mig!”
Snart var det dags att väcka barnen. Hon ruskar på sig innan hon river sönder lapparna. Hon går till toaletten, slänger pappersbitarna ner i vattnet och spolar. Det är viktigt att inte lämna några spår efter sig. Hennes samlade tankar och ångest ligger och skvalpar i vattenlåsets u-formade böj. Kanske kommer han riva sönder badrummet för att hitta hennes tankar och för att torka lapparna. Hon ser hur han torkar lapparna en efter en, lägger pussel med hennes själ.
”Du kan inte längre nå mig”, mumlar Katarina medan hon ser pappret med tankarna försvinna ner i vattenvirveln. Där nere i kloakerna kommer lapparna samlas och buntas ihop.
”No time to feel sorry for myself” står det på en av lapparna.
“Jag blev kär”, står det på en annan
”Han har aldrig blivit dömd för något, så hur skulle jag kunna veta?”
”jag måste bort”
”Det går inte att lita på honom”
Hon kunde inte sova på nätterna. Natt efter natt vaknade hon upp kallsvettig och yr. Bilderna avlöste varandra. Hon försökte förstå Eric och hans familjs världsbild. Hur såg de på henne och barnen? Kombinationen av en ständigt förlåtande gud och deras välstånd och rike på en mindre ort, hade skapat en realitet som var skev och farlig.
Nu var han bortrest, ögonblicket hon hade väntat på. Några meter högre upp i backen låg avfartsvägen som gick in till granngårdens fallfärdiga lada . Bland spindelväv och råttlort hade hon ställt flyktbilen, en blå Volvo 340. Inte många meter bort, men ändå det svåraste hon någonsin har gjort. Det enda som krävdes var en liten promenad till vägskälet med barnvagnen och trampbilen, en oskyldig vandring med barnen. Bort från det obegripliga som hon inte längre orkade leva med. Hon darrade. Skulle farmodern bli misstänksam?
Alla detaljer var viktiga. Katarina mådde illa, varje dag kände hon hur orken försvann. Hennes hjärna var ständigt på vakt och signalerade fara. Hon såg ondskan överallt. Familjens makt som likt en sten i en nedförsbacke växte sig gränslöst stark. Hon kämpade emot. Ville inte falla offer för rädslan. Munnen var torr och hon drog en ryckig hand genom det ljusbruna håret. I handen såg hon en tuss av långa hårstrån.
Katarina skrev och spolade ned anteckning efter anteckning.
”Glöm inte att ta med viktiga papper och dokument.”
”Utforska och testa flyktvägen!
”Dokumentera hotbilden!”
”Uppföra mig normalt!”
Hon sitter tyst, vill helst krypa ner under täcket, hulka och försöka förstå det som verkar obegripligt. Vilken dåre hon har varit! Som liten brukade hon leka att hon hade en kristallkula, att hon kunde se in i framtiden. Att hon blev kär i Eric, det kunde hon acceptera. Men att hon lät sig fastna i deras klor, väv av lögner, omsorg och kontroll, det hade hon svårt att smälta. Kontrollen blev övermäktig. Ordet psykopat sparkade vilt i hennes huvud, för att komma ut, för att luftas och ta form . Eric och hans familj, en psykopatisk siamesisk tvillingkropp, en kropp som frossade i att förstöras andras liv, ett monster som aldrig hade blivit stoppat.
Det är mörkt, mörkare än vad hon har känt på länge men nu var det dags att väcka barnen. Hon går upp till barnkammaren och klär försiktigt på Klara. Gör hon rätt? Kommer hon att orka? Att vara en ensamstående mamma till två barn och på flykt, det låter inte klokt! Hon lägger Klara i barnvagnen och går upp till Annas rum.
”Anna kom så går vi ut och leker”, viskar hon. “Idag ska vi ut och leta efter vår snälla morgonfe” . Dottern vänder sig trött om i sängen. ”Vill du inte hitta henne? Hon går och lägger sig redan efter frukost så vi får skynda på. Jag har gjort i ordning matsäck. Vi ska bjuda vår älva på frukost i skogen”. Anna kravlar sig upp och ler. Hon älskar mammans lekar och sagofigurer.
Katarina tar ryggsäcken med matsäcken, pass och pengarna. Viktiga papper, ombyteskläder och barnens jackor låg redan i den gömda bilen. En dag hoppades hon på att få återse fotografierna, breven och tavlorna som hon samlat på sig under alla sina resor.
Anna hoppar in i trampbilen och Katarina börjar putta på vagnen och dra trampbilen på samma gång. Nu går det förbi boningshuset och Anna ropar glatt ”Hej farmor nu ska vi ut och äta frukost med den goda fen” . Farmodern lutar sig ut. ”God morgon min skatt, säger farmor och ler. Vad kul! Blir det fest sedan?”
Katarina döljer sitt ansikte bakom handen. Tur att solen står så lågt tänker hon, så hon slipper titta på kärringen. Det är förhoppningsvis sista gången hon ser Erics mamma, den skenheliga stormoderliga kossan! “Vi är bara borta några timmar, säger Katarina. Klockan fem kan du och de andra kommer till oss på eftermiddagskaffe”.
Katarina darrar men fortsätter framåt med sin skara, hon puttar och drar, linan spänner, den spänns till bristningsgränsen. “Linan är lika spänd som jag”, muttrar hon. Snart är hon framme vid krönet, snart kan de inte längre se henne. De kommer fram till avtagsvägen och Katarina vänder sig om, tittar på gården som slumrar i grönskan och ryser. Hur kan en idyll dölja så mycket ont? De kommer fram till skjulet och hon säger till Anna.” Men titta en magisk bil står här bakom trädet. Jag tror att vi får åka en bit, om vi vill hitta vår älva”
Hon sätter barnen i bilen och åker upp på grusvägen. Skjulet försvinner snabbt bakom dem. Hon räknar högt, kilometer efter kilometer av ängar och röda hus. Den svenska sommaren, med sina gula rapsfält, sticker henne i ögonen. Nu är de på väg. Hon ger Anna en smörgås och Klara en nappflaska med välling.

Eva i Mölndal, December 2010

Tankar och klotter

2010-10-15T11:26:00.008+02:00

Hans tittar tillbaka på huset där han, Marija och barnen en gång pratade, stojade och drömde sig bort. Han sätter sig i bilen och ser att Lydia har tappat sin leksakssnurra på golvet. En femårings leende, den lilla handen pekar mot radhuset, han följer som i en dröm hennes hand. Blicken dras till fasaden som en vårdag målades i en avkylande blå färg, ett försök att måla in en sval logik i kaoset och det gemensamma hem som präglades av Marijas plågade drömmar och neurotiska tillstånd. Övermogna plommon ligger på den oklippta gräsmattan. Skatornas ständiga hackande och bristen på mänsklig omtanke har satt sina spår. ”Bortkastat, allt är till ingen nytta”, sa Marija, gång på gång, Hon ville inte bli tröstad och lyssnade inte på Hans försäkran om deras gemensamma lycka. På marken ligger fortfarande skärvorna av den gröna trädgårdsbänken som Hans högg sönder en kväll när förtvivlan över den egna maktlösheten blev för stor. I det höstlikna solljuset ser trädbitarna ut som billiga glaspärlor, sådana Marija bär runt sin smala hals och obestridligt sköra handleder.

Lydia bankar på dörren. “Pappa jag vill hämta mina kastanjer i köket”. Hon lyckas öppna dörren och springer mot pallen som står utanför köksfönstret. ”Kom tillbaka Lydia”, ropar Hans. Men hon hör inte utan tittar in genom köksfönstrets smutsiga skimmer . Stackars barn bara tomma kartonger, lämnade åt sitt öde av ett brutet äktenskap. De står där tillsammans med alla andra ägodelar utan värde som fyllde radhuset de sista tre åren. Krimskrams som Marija köpte på loppmarknader, andrahandsbutik eller som hon plockade upp i diken eller containrar under sina ångestfyllda nattliga räder.

Det duggade ett stilla sommarregn när Hans slutligen körde det första lasset av andrahandsmöbler till Myrornas inlämningscentral utanför i Västra Frölunda. Det var inte utan en viss glädje som han gjorde sig av med de gamla slitna möblerna vars fulhet aldrig gick att dölja trots lager av färg och lim. Skrovliga bordsskivor som hade fått utstå slag, färgpennor och ett och annat knivhack. Tillbaka till dess ursprung tänkte hans när han ömt satte ner prylarna på trottoaren bredvid den överfulla containern. Han hade bevittnat ett kretslopp utan avlastning, precis som Marijas liv. Det förflutna kom ikapp, hennes misslyckade försök att känna sig säker. Hon försökte förgäves gömma sig bakom högar av renskrubbade kläder och textiler. Men fläckarna i hennes sinne ville inte försvinna, de bara växte och växte.

Det svåraste var att packa ihop och slänga baljorna. Kärl och kar som Marija buntade ihop i ett försök att ordna sitt liv i färgens tecken. De bruna låg staplade på varandra och de röda på de röda, utan någon hänsyn till baljornas passform och storlek. Marija såg inte oordningen i våtutrymmet som uppstod av de illa staplade kärlen som hon inte förmådde återanvända. Marijas maniska renlighets ritual krävde orörda kanter och bottnar. Hon sänkte ned “vintage” plaggen, scarfar och handmålade blomkrukor i vattnet och gnuggade ursinnigt. Smutsen skulle bort. Ögat och handen samarbetade för att bekämpa smutsen och det inpyrda. Tidigt på våren började hon men redan till försommaren hade energin mattats av. Under semestern försvann Hans och barnen ner till stranden för att undvika fukten, som trots sommarvärmen spred sig i huset. Det låg drivor av fuktiga textilier runt hela huset.

Sista av allt kör Hans iväg med säckar fulla med textilier. Han blickar med tårfyllda ögon över återvinningscentralens överfulla lokaler. Han känner osäkerhet. Var slänger man egentligen en kvinnas kläder som vid första anblicken varken har ett värde eller form?

Eva, Mölndal 2010- och oroa er inte- jag är lite knäpp, men detta är bara en historia. Fast ibland undrar jag var jag får mina tankar ifrån förstås.

Skuggor av sol.

2010-10-08T20:31:00.005+02:00

Skuggor och sol.

Jorge väntar. Skuggorna sänker sig över hans ansikte och skymmer sikten. Han betraktar läkarnas förtvivlade kamp om hans liv. De viftar och skriker. ”Hör du mig Jorge? Försvinn inte!” skanderar de grönklädda räddarna. ”Snälla skrik inte, befria mig istället”, muttrar Jorge. ”Sluta vifta! Jag ser ingenting för alla era händer.”
De verkar inte höra, konstaterar han. Han blundar, irritationen växer. Klåpare, han var alltid omringad av oduglingar. Inte Celia och barnen, men alla andra i hans omgivning var drönare, eller värre pretentiösa kryp. Apparaternas pipande håller honom vid liv, men stör hans tankar och förstör hans koncentration. Han måste fånga skuggan när den kommer. Alla ljuskällor förblindar honom. Tur att han har luktsinnet kvar, trots många års ständigt bolmande.
I Spanien smyger sig Kapellets siluett över Tabarabergets östra sluttning och rullar ned över stenbumlingarna som täpper igen den nedlagda gruvans öppning. Mynningens skugga sveps iväg av vinden och flyger förbi kyrktornet på stortorget, de soltorkade majsfälten, de EU-finansierade motorvägarna och huvudstadens nybyggda flygplats. Den fortsätter förbi Iberiaplanen som väntar på att turisterna ska återvända, förbi askmolnet och drar vidare in över Atlanten.
En man kämpar på dödsbädden och över havet kastar sig kastvindarna mot varandra. Vattnet skiftar från mörkgrått till en iskall blå djuphavsfärg. Den blåa skiftningen som uppstår i motsättningarnas och saknadens spår. Skuggan får upp farten och förgylls. Fem minuter senare kryper den in i Jorges näsa, förbi respiratorns alla sladdar och endotrakealtuben som spänner i halsen. Äntligen på väg, tänker Jorge och kroppen lättar.
”İCelia, tu tenías razón!” viskar Jorge till frun som gråter vid sjukhussängens sida. “Som vanligt, du har rätt!” Celias sorglösa tillvaro blev hans räddning. Hur hade det annars gått? Hon var rosen som reste sig över allt och tog emot solens varma strålar. Han var en osynlig tår i leran och gatans smutsiga regnvatten. Inte ens resan tillbaka i hembyn gav honom frid. Men kanske nu, när allt var slut fanns det en chans att lägga allt bakom sig.
Jorge hade återvänt till Santa Veronica de la Redención en varm junimorgon i sin bästa kostym, ett polerat yttre mot ett skriande inre. Finskorna slant på kullerstenarna. Luften tycks inte räcka, syret nådde inte ned i lungorna. Ett tjockt tjärlager av ånger och cigaretter stoppade luften från att fylla lungorna med ny energi. Men han vill inte vänta på bättring utan skyndade sig mot bergstoppen och Villa Consuelo, det kalkmålade stenhuset, där han växte upp. Det var en helt vanlig dag i Spanien när Jorge öppnade dörren till sitt förflutna. Ett lugn sänker sig över världen när han går in i huset. Tidsfristen är ute och tidsrymderna skalas bort. Nuet träder in när Jorge sätter sig vid vardagsrummets enda fönster som täcks av ett tungt draperi. Han kryper in bakom skynket och somnar.
Dimman kryper över slätten och förbi fönsterrutan som tittar ned på Jorges sovande kropp. Morgonskimret lägger sig över berget, dess topp och klippavsatsen på dess östra sida. En solstråle killar den sovande mannen . ”Dags att vakna”, viskar den. Jorge vaknar och plockar upp farmoderns radband som hänger över den röda stoppade fåtöljen som han sovit i. En möbel gömd från omvärldens insyn. Kulorna rullar mellan hans fingrar . Någonstans mellan rutan och sinnet ser han hur de klättrade upp för stigen. Hand i hand går de mot kapellet. Barndomens vidunderliga utsikt. När dimman lättade kunde han se ända till Burgos. I farmors famn kunde han se allt och inget. Men just den dagen blev allt grått. Farmoderns ord skär in genom porer och förstånd.
”Guds vilja är vårt enda kompass. Det trodde jag länge. Men jag hade fel”. Jorge tar tag i den fårade handen och vill krama bort sorgsenheten i hennes röst. ”Att veta så mycket är skadligt för en människa”, mumlar hon.
Den utslitna paternoster pärlorna faller till marken och Jorge öppnar, med ett ryck, ögonen. Tänk vad lite de hade förstått innan inbördeskriget kom och slog allt i spillror. Gruvan, byns livsnerv blev över en natt en förseglad och fördold gravplats. Alla tar ut sina egna riktningar, tänker Jorge och tittar ned på farmoderns trasiga rosenkrans. De som står sin gud eller sanning närmast tror att de har företräde.
Farmor, den vackra och djupt troende Consuela, trodde på guds försyn. Hon städade sitt hem och lagade härligt doftade grytor. Mannen och sonen tog hem härliga stycken av färskt rykande kött efter sina jakter i bergen. En natt vaknade hon ett ryck, kallsvettig och illamående. Hon kände den unkna lukten av fara. Ikonerna och löftets bilder luktade unket. ”Känner du inte att det stinker”, sa hon till sin man.
Mannen ropar på sonen, slår med öppen handflata över fruns panna och ger sig av med sin förstfödda. Det är sista gången Jorge ser sin far, med geväret slängt över axlarna. Axlarna som skiljer kroppen från huvudet. Det är höst och det knastrar under poliskängorna när de försvinner upp mot berget.
Jorge går ned för trappan och i tamburen hittar han två kantiga Bicornehattar. De hade tillhört pappan och farfadern. Han hade alltid undrat varför Guardia Civilpolisen använde så fula huvudbonader. Han rycker åt sig den ena, den som är störst. Han lägger den i ryggsäcken och öppnar dörren. Solen sticker i ögonen och han vänder sig om för att titta på porten, en sista gång. Sextio år går snabbt men också smärtsamt långsamt. Ord, minnen och historier om vartannat, i skydd av tidens knyckiga framfart. Ett ständigt växlande mellan olika historier och behov. ”Ur lögner är du kommen”, mumlar han och stänger dörren bakom sig. Jorge och vänder ryggen till huset.
Jorge skyndar upp till kapellentrén. Skylten är kvar! Alla barndomens ord och fraser! Vad betyder de egentligen? Han sätter sig ned på stenbänken. Runt omkring ligger det högar av stenar. Berget hade släppt sin fasta form. Jorge fyller handen grus och slänger de hårda partiklarna mot skylten. Stoftet studsar av orden ”Deus protector noster”. Han minns farmoderns ord. ” Det bästa skyddet är inte gud, utan klarsynthet och ett bra luktsinne Jorge! Stäng aldrig dina ögon och sluta röka, lova mig det! ”
Jorge tittar upp mot stigen. Solen står fortfarande i zenit. Sorgen han bär på tynger men modet tar över. Han känner sig orädd, som Consuela den där dagen för sextio år sedan. Hon hängde upp rosenkransen på fåtöljen och, utan att stänga fönstret, tog hon sin sonson, sina smycken, några ihoprullade buntar med sedlar och lämnade byn Santa Veronica.
Men så kom dagen då farmoderns hjärtskärande skrik förändrade allt. Hon visade honom brevet. Han kräktes och darrade. Skammen, brottet, skolgården, kapellet och gruvan, blod och bortglömda kroppar. Psykets skugghjul började snurra. Knakande fogar och skenbilder slängs ut. Konturer av sanningar som ligger utspridda på obelysta platser. Farfadern, pappan, massgravar av grannar och lekkamrater.
Det var inte Jorge som sköt den där disiga höstmorgonen för 60 år sedan. Han var bara åtta år gammal och sov i ett ruggigt invandrarkyffe på östra Manhattan. Han kunde omöjligt höra smällen, som följd av jämmer, skriken och tystnaden. Men skammen kom i ett förslutet kuvert. Farmodern grät i flera veckor och vägrade gå ut hur lägenheten. En dag tog hon på sig sina promenadskor och gick för att köpa hämtmat. ”Jag förmår inte laga mat längre”, sa hon. ”Skramlet av grytorna stör mig, Jag behöver tystnaden”
Det var det sista hon sa på flera år. När hon dog, tio år senare, kallade hon till sig sin sonson och förklarade för honom vad han skulle göra. Varför hade han väntat så länge? Klättra ned för en repstege! Hur skulle han orka? Han gick med stapplade steg fram till bönhusets östra sida. Han sjönk ned på bänken och lutade ryggen mot texten som skrivits dit med förgyllda bokstäver. ”MISERICORDIA DEI”
Det är nu han ska falla på knä och be om förlåtelse, be om botgöring, men han förmår inte. Han fram pappans polishatt som han lagt i ryggsäcken och lutar sig åt sidan. Han tar sats från höften och försöker minnas hur man kastar smörgås på vattnet. En snabb knyck och hatten flyger ut över klippkanten. Han ser hur den virvlar ned på marken. ”Här får du din jubelidiot, din skit.”
Jorge ler förnöjt, ställer ned urnan vid klippkanten och ger den en sista kyss. “Du farmor, du får faktiskt klättra ned till gruvan själv”.
Han tittar ut över nejden och vet att en dag kommer han tillbaka, som en skugga ska han flyga ut över nejden med solen i ryggen.

Eva Huskvarna, oktober 2010

Skriva om och skriva till

2010-10-05T15:14:00.006+02:00

Det är alltid intressant att läsa gamla brev, dagböcker eller i mitt fall historier som jag skrev för ett år sedan. Jag försöker förstå hur jag tänkte medan jag skalar bort, förkortar, förenklar och ändrar. För ett år sedan gick mina tankar på krokiga vägar, det är helt klart.

Eva, Mölndal 2010
.......................

Kirurgen och Lisbeth
Kirurgen Asanka Radhika sätter ned den vänstra handen på det varma parkettgolvet. Hans avspända axlar roterar runt armen och i nästa ögonblick, spänns kroppen i båge. Han ser världen upp och ner. Ljumskarna tänjer uppåt och sekunden efter, tar han sig ut ur bryggställningen. Fötterna hamnar med en svag duns på golvet. Asanka andas djupt och fortsätter kampsportsdansen. Han hade lärt sig Capoeira på gruppboendet under den första tiden i Sverige, en evighets sedan . Kroppen klarar fortfarande av att utmana gravitationen. Varje manöver känns tyngdlös. Vinden från det öppna fönstret sveper in i studion. Efter träningspasset står han länge i duschen och låter vattnet forsa över kroppen. Han tar gott om tid på sig. Hans första operation börjar om två timmar. Kanske han ställer in. För en gångs skull får plikten och patienterna vänta. Världen, hans värld måsten får stanna upp, pausa och genomgå en långsam återgivning av det som har varit. Sorg tar tid, ett faktum utan kompromiss. Men denna gång sörjer han en ängel som slog ned sina vingar ovan hans huvud en dag för tjugo år sedan. Han minns hur de träffades, i en dunkel och kall gymnastiksal. Det var en solig vinterdag i det nya landet. Dagen som kom att bli avgörande för hans liv.

Den femtonåriga Asanka stod mitt i rummet. Långsamt började han röra på sig. Den gängliga tonårskroppen var spänd och tung. En lång utandning och blicken sökte sig upp i taken, mot de rektangulära fönstren som sparsamt prydde gymnastiksalens övre väggar. Varför spara på ljuset? Ljuset i det nya landet förbryllade honom, men samtidigt ett skimmer som spred sig in i själen och skapade lugn. Tränaren hade sagt till dem att söka ljuset, inför varje träningspass, men också i livet. ”Den som söker han finner”, hade han sagt till dem. Asanka såg att de andra pojkarna inte hängde med. Men han lyssnade på vartenda ord och hans kropp fångade upp kampsportens rörelserytm. Han fylldes av förundran, kroppen, ljuset och sinnet agerade tillsammans, för första gången på länge. Capoeira, hans trolldryck som närde och eggade.

Den dagen, ett vanligt träningspass. Gymnastiksalens kala väggar försvann. Kroppen tog över och hans händer och fötter kommunicerade med ljuspartiklarna som ströddes ut av solen. Sparkarna kändes ovanligt hårda och rörelserna formade i början en manisk och ryckig dans. Han kämpade med att hitta rytmen. Han blundade, i ett sista försök att hitta glädjen och livslusten. Asanka uppfångade svaga toner från en annan tid, hemma i hos mormor och morfar. Kramar, sol och glädje. Han dansade, rörde sig snabbar. Kroppen slogs med skuggorna som for in under skalpen. Lemmarna blev lättare, äntligen. Han märkte inte vinddraget från dörren som öppnades. Kvinnan som kom in stängde snabbt dörren, för att inte släppa in kylan. Hon gick ljudlöst till den närmaste trädbänken.

Lisbeth Valdner tog försiktigt tag i träribban i klätterställningen som hängde på väggen. Hon hävde sakta ned sin kropp på bänkens hårda träyta. Rörelserna var stela. Reumatism slet i kroppen. Hon förebrådde sig själv. Det hade varit bättre att söka upp flyktinganläggningen en annan dag men hon hade skjutit upp besöket länge nog. Ett löfte är ett löfte och hon hade motvilligt gått med på att hjälpa några av pojkarna. Insnärjd mot sitt bättre vetande av brodern i vanlig ordning. Ambassadör Stig Valdner, den obotliga idealist som okuvligt engagerade familjens alla medlemmar, många gånger utan deras vetskap. Fan ta honom!

Det var med stor irritation som hon öppnade brevet från en flyktinganläggning i Sävedalen, De bad henne att komma och hälsa på. De vill förklara för henne vilka personer de sökte. Vilket stöd dessa unga flyktingar behövde och vad det innebar att vara god man. Lisbeth suckade, varför hon och varför nu?

Lisbeth kisade med ögonen. Det var svårt att fokusera i den halvdunkla gymnastiksalen. Men hon kunde se snabbar skuggor av svischande rörelser som svepte över de kala vita väggarna. Hon tog av sig de svarta mockahandskarna och drog handflatorna över ögonen innan hon satte på sig glasögonen. De gröna glasögonbågarna stramade över tinningarna. Kashmirkappans värme fick henne att tappa andan. Hon krängde av sig den med förvånansvärd enkelhet och började titta på pojken som flög över gymnastiksalens golv. Hur kunde han röra sig så där?

Asankas runda sparkar svepte förbi Lisbeths ansikte, hon kände vinddraget av kraften i hans ben och droppar av hans svett hamnade på hennes händer. Hon kände lukten av kroppen som flög förbi. Han hade sett henne och avbröt sina rytmiska och svepande rörelser. Han ställde sig framför henne och tittade, vaksamt och utmattat. Spontant lyfte Lisbeth händerna och applåderade, först svagt men sedan starkare. Hon log, ett leende som letade sig fram, försiktigt och ovant. Asanka vände sig om . En sista kraftansträngning och han flög runt i salen. När Lisbeth slutade klappa föll han till marken. Han huttrade i kylan, golvet var kallt. Han hörde klackar som slog på det kala golvet och innan han hann titta upp kände han hur den svettiga kroppen täcktes av ett varmt plagg. Lisbeth stod böjd över honom.

– Du blir förkyld. Det är kallt idag säger hon. När han inte svarar tillägger hon, it is a cold day today! .

Han nickade och svepte hennes Kashmirkappa runt axlarna. De går ut genom dörren tillsammans.

Lisbeth hade många gånger försökt förklara vad som hände den dagen, för sig själv och för vänner och kollegor. Det var någonting i pojken som talade direkt till henne, sättet han rörde på sig, hans uppsträckte armar som målade cirkelliknade skepnader i luften när han slogs mot osynliga ord, andar och demoner. Den dagen på flyktinganläggningen hade varit, utan tvekan, en omtumlande upplevelse. Den smala gossens mod och inre styrka fyllde henne. Han hade visat henne rummet där flyktingbarnen sov, i bunkersängarna och den smala garderoben som rymde alla hans ägodelar. De hade fikat tillsammans i anläggningens kafeteria. Eller rättare sagt hon hade fikat och han hade tyst tittat på. Lisbeth hade känt sig förvirrad, för första gången på många år. Hon kände misströstan men samtidigt upplevde hon närhet och gemenskap, med pojken och med sin bror.

Asanka stannade tre år hos Lisbeth och det var hon som lärde honom svenska. Hon var ingen talför kvinna men hon var en god lyssnare och han hade behov av att prata. I början berättade han om sin sorg på engelska men han insåg att även om hon nickade, förstod hon inte allt. Han besegrade sin osäkerhet behovet av att berätta var större.

Hon såg och hörde allt. Asanka tänkte tillbaka på åren med Lisbeth. Han minns en hårt arbetande kvinna som trots tidsbrist och reumatism hade tid och lust att prata med honom. Hon brukade sträcka sig över och ta hans hand. Hon höll fast hans fingrar i ett järngrepp trots smärtan i de sargade händerna. Hon lutade sig framåt och tittade honom djupt in i ögonen och mumlade varje gång ”jag är så ledsen”. Hon brukade smeka hans kind, ställer sig upp och avsluta samtalet med något vardagligt och praktiskt

- Är du hungrig? Maten är färdig. Du måste äta innan träningen.
- Har du någon smutstvätt, jag såg att du hade ont om träningskläder kvar.

Hon köpte ordböcker och satt tålmodigt vid köksbordet när han stakade sig fram. Ibland, men oftast inte, rättade hon hans fel. Det berodde på hur ledsen han såg ut. Hon försökte få honom att förstå.

- Glöm bort höga sparkar och virvlande rörelser när du pratar svenska. Tänk istället på mina optikeraffärer. Alla ord hänger prydligt i sina ställningar, enligt märke och betydelse.

Telefonen ringer och den framstående kirurgen vaknar till. Det är sjukhuset som ringer. Han tar på sig läkarrocken och funderar en stund på innebörden av “en arbetsdag”. Tack vare Lisbeth hade han just en sådan, dag efter dag, år efter år. Intressanta, storslagna och hängivande arbetsdagar. Idag skulle Lisbeths ande vara med honom i operationssalen och han hörde hennes röst när han virvlade runt i träningspassets sista Capoeirarörelser.

Relikerna

2010-10-04T17:23:00.003+02:00

Strax utanför Ytterby, på landsväg 170, står miljonprogrammets gråa huskroppar, likt ensamma inkräktare på de öde fälten. Här börjar landsbygden, utmed landsvägen ligger det glest utspridda hus med smutsiga asbestfasader. Busshållplatser vilar förstrött utmed vägkanten och påminner om att det går att åka. Naturen är ett spräckligt skal som sörjer att den har slitits itu av vägen. Bakom asfaltens många krön ligger vinterleriga tomter pyntade med rostiga bilvrak. Bakom skrotfasaden ligger det verkstäder diskret placerad. Högre upp, tvärs över kullarna kan man se rödmålade lador som har gått i ide såväl sommar som vinter. Några ladugårdar stoltserar med skyltar som utlovar försäljning av utemöbler eller loppmarknader.
Jag har alltid tyckt lite synd om Europas landskap som aldrig fick chansen att bli någonting. Orter och bygder som växer och krymper i takt med en växlande bygglusta, opålitliga konjunkturer och städernas växande dragningskraften. På Goggle Earth kunde jag hitta försummade landsremsor. Dessa var mina jaktmarker. Jag jagade antikviteter som hade spridits över den europeiska myllan. Man får inte ha bråttom när man ska be människor att göra sig av med sina minnen och ägodelar, så jag tog gott om tid på mig.
En dag blinkade det till extra på datorn. Lill-Boda trädde fram ur en annars grå massa av geografiska illusioner. Min nyfikenhet drev mig att undersökta ljuset och en bild växte fram, pixel för pixel. Ur datorskärmen reste sig bilden av en bensinstation med otympliga pumpar av äldre format. Det var vinter ute och jag undrade vem som tankande sin bil på den blåsiga slätten på väg 170. Det skulle dröja till i mitten av juni innan jag begav mig till Lill-Boda för att fylla min tank och söka efter antikviteter.
Jag minns att jag hade problem med dieselpumpen. Munstycket var anpassat till lastbilar och jag fick tanka genom en tratt. Men vad mer minns jag. Jag lutar mig tillbaka i soffan och låter detaljerna virvla fram ur min minnesbalk.
Det stinker bensin och jag går in för att hitta ett handfat och för att betala. Direkt bakom dörren står det ett tidningsställ, prydligt uppställda tidningar men utgivningsdatum och omslag som inte stämmer. Jag bläddrar i oöppnade Allers, Blixten och Hemmets Veckotidning daterade 1953. I varje hörn står det kuriosa och på väggarna hänger det små tavlor med förklaringar. Jag dras till ett av hörnen med skylten ” Stigs resa till Mellanöstern, 1946”. På omålade trähyllor står föremål med skrifter. Jag läser ” Dreidel, Jerusalem, tillverkad 1921” eller ” Vattenpipa, Damaskus, tillverkad 1921”.
Jag hör en uppgiven och hes röst bakom dörren in till förrådet.
– Men älskade vän du kan väl åtminstone gå höstterminen ut. Så farligt kan det väl inte vara? Det blir säkert bättre nästa termin.
– Skämtar du? Du gör ingenting annat än fotografera skiten. Du luktar damm, dammet av gamla saker. Jag hatar det här stället! Det är äckligt!
Jag harklar mig försiktigt och en kvinna tittar ut genom dörren. Rynkorna och de utforskande ögonen vittnar om att hon inte är ung, kanske runt 45 år gammal. Men klädseln är ungdomlig, en ledig orange klänning som sveper runt hennes smärta kropp.
– Ursäkta mig säger hon. Vill du betala?
Jag har försökt analysera gång på gång vad jag egentligen såg. Sanningen är nog att vissa saker inte går att förklara. Jag befann mig på ett ställe som inte var en vanlig bensinstation men det var inte heller en hallucination. En blond kvinna med flätor som sålde bensin i en lokal med antikviteter. En manuell kassaapparat som till granne på bordet, har en stor korg med frukt . På hyllorna ovan disk trängdes bilreservdelar från vad som måste vara gamla årsmodeller med ommålade motoroljeflaskor fyllda med vita prästkragar. Det doftade matos och i från rummet bakom disken kom ljudet av klassiks musik.
– Du, frågar jag. Vad är det här för ställe egentligen?
Kvinnan tittar på mig med sina livliga ögon. Hon säger med skratt i rösten
– En arbetsplats och mitt liv, hurså? Vill du höra?
Sedan hör jag en dörr som slängs igen och jag ser en pojke springa ut på gården för att sedan försvinna med sin cykel upp för krönet.
En timme tog det för att förstå Lisbeth Karlssons levnadsöde. En ensamstående mamma till två tonårspojkar som levde ett sakta liv i förorten Årsta utanför Stockholm. En dag fick hon ett brev från Advokatbyrån Skimmerson i Uddevalla.
Morbror Stig Bilsen hade avlidit och testamenterat sin egendom bestående av 100 hektar mark, ett boningshus och en bensinstation. Plötsligt fick hon nio miljoner kronor i tillgångar och en yttersta vilja. ”Bensinstationen skulle leva vidare som utpost tills 2012” .
– Advokaterna försökte förklara så gott de kunde, säger Lisbeth. Jag förstod inte, men hade inget val.
Bensinstationen var en relik, gamla utnötta pumpar med munstyckena som inte passade.
Vägen mellan Ytterby och Sveborg var besynerligt tom. En osynlig gräns, ingen ville åka till den andra sidan.
Lisbeth börjar rensa i det gamla gråvita boningshuset och de rödmålade ladorna och hittar vackra antikviteter, gamla tidningar och orientaliska mattor. Hon ordnar utställningar och plötsligt kommer de bilar från båda hållen, från både Ytterby och Sveborg. Det kom samlare, nyfikna pensionärer i husbil och skolklasser. Hon såg uppspelt ut när hon skissade upp sina planer.
– Jag kunde inte tro att det skulle vara så roligt att se bakåt, säger hon. Men min son har rätt, jag tillbringar mycket tid i mörka rum.
Jag nickar och säger att jag vet hur hon känner det, hur det pirrar till i kroppen när man hittar en gammal antikvitet som har legat förseglad. Grånade ansiktsfärgen är något man fick leva med säger jag muntert.
Jag ger henne min adress, önskar henne lycka till och åker iväg i min husbil. När jag återvänder är det en sen eftermiddag i november. Runt bensinpumparna ligger det högar med fuktiga löv och annat bråte. Jag tittar in genom kontorsfönstret och ser hur Lisbeth sitter försjunken över en hög med papper. Hennes långa hår är utsläppt och okammat. Jag går in och hejar. Hon tittar rakt igenom mig. Hon ler plötsligt och jag minns hur min känsla av olust försvinner.
– Men hej, har du kommit tillbaka! säger hon. Ursäkta röran men jag håller på att bokföra och göra beställningar. Det har jag inte hunnit med på flera veckor men nu är det lugnt. Morbror Stig lyckades verkligen samla på sig saker som berör folk i nejden.
Jag förklara att jag vill se på hennes antikviteter lite närmare och undrar om jag kan ställa husbilen på gårdsplanen.
– Inga problem. Jag bor ensam nu. Min son bor hos sin bror i Årsta. Om du behöver något säg till, säger hon och tittar ned i sina papper.
Jag lämnar henne och går tillbaka till husbilen. En burk ärtsoppa, en bok och framåt elvatiden kryper jag upp i alkovsängen. Ett förskräckligt skrik sprids över gårdsplan. Det första av många. Jag ser hur en ung kille springa ut ur en av ladorna. Efter springer skuggor som skriker upphetsat
– Ta den jävla Benken, ta honom!
Pojken vänder sig om och springer mot den andra ladan men möts av en annan grupp av killar med snaggat hår och svarta kängor.
– Den förbannade svikaren! Visa honom Tommy, visa honom!
De båda gängen står isär men deras kroppar formar en ring. Offret springer i en cirkel, vinden slår i ladornas fönsterluckor och jag ser vem det är. Det är Erik, Lisbeths son. Hans händer är bakbundna. En snabb rörelse, en fot som flyger som en pil igenom luften, en knytnäve mot vävnad och knuffar som får kroppen att svänga och snurra in i det ovissa mörkret. Jag ser illvilja och hat i hårda fingrar och händer. Jag hör de andra killarna skandera
– Ge Svennen vad han tål, mammas fittpojke! Jag ser hur Eriks skugga vrider sig i sidled. Snyggt Vlado hör jag killarna skrika.
Skuggorna byter skepnad och ett järnrör höjs i luften. Jag ser metallen skimra till och figuren som svävar mellan de två grupperna faller ner. Jag springer ut, och när jag kommer fram till ringen ser jag en kvinna sitta på en gustaviansk soffa och ta anteckningar, som en domare mitt bland slagen. Hon antecknar, katalogiserar slag och med en taktpinne mäter hon stönen som kommer från sonens strupe. Jag stirrar med öppna ögon, vänder mig om. Måste få tag på min mobiltelefon, snabbt ringa till polisen. En sömnig röst säger att larmnumret har upphört att existera. Det är som hela världen har kopplats ur, ingenting fungerar längre. Jag springer runt huset till bensinstationen, i min förvirring hoppas jag att det skall komma en bil. Jag ser svarta bilar, jeepar och mopeder som är omslingrade av bensinslangar som slår i luften likt ormar vars huvuden har blivit amputerade. Dessa vidunder spyr ut bensin över ängen och träden. En flamma slår upp och det rasslar till när gräset tar eld. Världen äts upp inför mina ögon.
Jag skyndar mig tillbaka till Lisbeth. “De dödar din son!” Hon går mot boningshuset och jag efter. När dörren slås upp slängs vi till marken. Allerstidningar, deklarationsblanketter och kvitton som flyger ut, en jetström ur nattens tryckpress. Snart blir hela gårdsplan fulla av papper, ett myller av recept, noveller och myndighetsuttalanden. Jag springer tillbaka till husbilen, vrider om nyckeln och kör bort, bort från den scenen som jag just hade beskådat.
Jag åkte aldrig tillbaka till väg 170 igen och jag slutade leta satellitbilder på platser som jag inte kände till eller förstod mig på.

Eva Oscarsson oktober 2010 i Mölndal

Att somna in

2010-10-03T14:29:00.011+02:00

Anna lämnar kolonialhuset långt uppe på kullen där hon och de andra deltagarna har mediterat i tre veckor. Trädgårdens vegetation omfamnar axlarna när hon söker sig längre och längre in bland träden. En stilla symfoni från insekter, kvistar och löv ackompanjerar stegen som letar sig fram under trädkronorna. Det är regnperiod och leran kletar sig fast på sandalerna. Hudens porer andas in den ljumma indiska aftonen. Anna når kullens topp och tittar ut över nejden. Där nere glittrar ljusen från byn, ett virrvarr av tusentals utslängda lådor som skiner ikapp. Sorlet av skrattande barn och nynnande kvinnor sysselsätter atmosfären. Dagen är slut, det är dags att slå sig till ro. Lätta steg ned för stentrappan, bara några få meter kvar till huset med lövtaket och öppna väggar. Murar som hålls uppe av pelare av olika kulörer och trädslag. Innertaket är täckt av ett stort skynke med fina porer som släpper in partiklar av ljus och myggfri luft. En ständigt fläkt smeker väggar, tak och sängen som står mitt på golvet. Rotting som täcks av rena och svala lakan. En pläd vävd av kashmir. Hon klär av sig sakta, gnider in kroppen med olja som doftar apelsin och sveper sarongen runt brösten. Hon böjer sig ned mot madrassen, lägger sig på rygg och känner kroppens tyngd mot det hårda underlaget. Ögonen stängs och ljuden flyter in genom trumhinnan, först ljudet i rummet därefter viskningarna bortom väggarna. Ton efter ton, de som hon känner igen och sedan klanger av okända konsonanser. Det blir tyst. Myggnätet vajar i vinden.

Eva i Huskvarna, oktober 2010

Remitteringar

2010-09-30T12:58:00.014+02:00

Dimman låg tät över skogen i byns utkanter. Ännu en ryckig natt med tankar som förföljer. Ana drömde om lokomotiv, skrangliga och krumpna iglar som cirkulerar på randen av bergmassivet, en resa utan ände. Rostiga celler som inte förmår samarbeta men inte heller dela på dig. Hopknycklade, inrökta vagnar som kravlar sig runt från by till by.

Handlare med nötter och äpplen, spågummor och tiggare rör vid skrovet som hasar sig förbi. Magra händer och fårade ansikten, blickar som betraktar varandra i samförstånd. Passagerare tittar ned på perrongsspektaklet genom immiga tågfönster. Glasrutor som för länge sedan har resignerat, nedsvärtade av cigarettrök, varma kroppar i den kyliga luften, flottiga fingrar och smutsiga skurtrasor. Smuts överallt, Anas händer luktar smuts, En liten handflata som gnider fram ett klotformat ytskikt. En reflex, en dröm som dyker upp, gång på gång.Mamma står på perrongen och förmår inte hoppa ombord. Biljetterna i hand och händer som vädjar till biljettförsäljaren.

“Varför säljer ni biljetter som är ingenting värda? Mannen i uniform blåser i sin visselpipa, en stycke hierarki i grå värld av avstånd. “Varför är du så upprörd kamrat? En liten pappersbit tar dig ingenstans ändå. Spåren har alltid gått i cirklar ”.

Flickan tittar ut. Hinnan på fönstret sprider sig sakta, tillbaka. En beläggning över sinnet. Hon gråter och ropar. “Mamma kom hit! Vi har ju en sittplats. Snälla! Mamma var är du?

Ana svor tyst, blundar och önskar ett annat slut. Ett lyckligt slut. Hon sveper yllefilten tätare om kroppen, drar upp benen under sig och vänder huvudet mot fönstret. Där ute ligger järnvägsstationen. Precis som i drömmen, allt stämmer. En plats byggd på tårar, ont i magen och sänkta blickar. Ett vägskäl utan skyltar och pilar.

Ana rör vid tågbiljetten. Snart är det dags att krama barnen och packa in de tomma väskorna i bilen. Skåpbilen som hon köpte till släkten för tre år sedan. Svärfadern hade muttrat att bättre kunde hon väl. När sonen hade jobbat utomlands hade han kommit hem med en begagnad Mercedes.” Jag handlar det jag vill. ”En skåpbil kan ta både barn och grönsaker”, hade hon svarat trotsigt. Hon svalde kommentaren om hennes man, deras son, som hade övergett henne, barnen och de åldrande föräldrarna. Den välklädda killen som helst av allt satsade på hästar. Förra året hade hon fattat ett beslut. Inga fler prylar.

Ett svagt stönande kom från de sammanbitna läpparna och hon svalde de sura uppstötningarna. Ana försökte känna stressen i sin kropp. Hon ville inte åka ifrån barnen. Men samtidigt klarade hon inte av en dag till i byn. De klagande blickarna. Mammans knubbiga och torra händer som hon strök över de få inköpta plaggen. Var det allt? Mammans sura min när tvättmaskinen hade packats upp för tre år sedan. Hon hade ju köpt en bil till svärföräldrarna och vad fick hon? En begagnad tvättmaskin!

”Mamma, de tar ju hand om barnen, De kör dem till skolan. De säljer grönsaker i byn”, säger Ana sammanbitet. Mamma stirrar tillbaka med en tom blick. “När du var liten fick du gå till skolan”. Ana sväljer ilskan och knyter näven. Vad vet du om mig vill hon skrika! “Och vilken skolgång jag fick mamma. Ett stort skämt”, säger Ana.

I början hade de shoppat varje helg. Hon hade lagat en bastant frukost till sig själv och den yngre systern, Dana som efter mycket tjat från familjen också hade sökt städjobb i Sverige. De gick from affär till affär för att leta efter fynd. Byns sug efter prylar fylldes upp sida efter sida av skrynkliga brev. Men Ana hade slutat läsa breven och hon hade slutat handla. Hon började läsa svenska och fylla sitt rum med skärbrädor, kastruller och tallrikar. Ana blundar och ser köket framför sig och ler. Snart hennes hem. Snart kan hon flytta dit barnen. Snart slipper hon svärmoderns gnäll och sura röst på telefonen.

Ana sträckte sig efter sin Nokia. Hon fumlade med den för att försäkra sig om att allt fungerade trots att lilla Dimitri hade tappat den i golvet mer än en gång. Hon mindes ilskan. Varför kunde de inte vara lite mer försiktiga om sakerna som hon tog hem. Men han är liten, bara sju år gammal. Dimitri lyser upp när han ser henne komma in igenom dörren. Hans kramar tröstar, kravslösa och innerliga.
Silvia, tonårsdotterns förmanade blickar varje gång hon kommer hem och hälsar på . ”Mamma res inte igen”! Ana suckar och förklarar. Besvikna blickarna när hon tittar ned i väskorna som inte längre är fyllda till gränsen. “Mamma jag behöver nya jeans”.

Ana lägger händerna bakom huvudet och sträcker på sig. Tittar upp i taket, förbi träbjälkarna och tankarna forsar fram.
Att åka till staden eller utomlands för att jobba var aldrig hennes dröm . Hon ville gifta sig lyckligt. Hemma hos henne skulle det finnas skratt och glädje. Hon ville bo kvar i byn. Att uppfostra barn i staden var dyrt, bökigt och farligt. Det var bättre i byn. I byn visste man vad som fanns, färska grönsaker, ängar, lugn och ro, skogsbryn och en sliten skola, men det var deras slitna skola. Men det tyckte inte Stanislaw som en kall vårdag tog tåget till utlandet. Han skrev skickade sällan hem pengar till henne. En dag slutade han höra av sig och fabriken där hon jobbade lades ned.

En våg av folk lämnade och hon var en av dem. Anas mamma ville inte ta hand om barnen och hon blev inte förvånad. Mamman hade inte tagit hand om några av sina barn. Svärföräldrarna, ja de var småsinta och bittra men de gick att lite på. De hade aldrig tyckt om Ana. En enkel flicka som växt upp utan sin mor och far. Men de älskade sina barnbarn. Hon lämnade Silvia och Dimitri i byns falska idyll. Barnen cyklade från gårdsplan till gårdsplan i jakt efter varma piroger och hemmagjord jordgubbssaft. Mor -och- farföräldrar som krattade gårdsuppfarterna och plockade fallfrukten i trädgårdarna. Föräldrar skickade hem pengar och tårfyllda brev av längtan.

Anas mamma hade gett sin dotter den ängslighet som bara ett övergivet barn bär på. En tankespiral, ett klotter av upplevda och nedärvda minnesbilder växte sig fast i Anas omedvetna. Hon hade bestämt sig tidigt att aldrig lämna sina barn, aldrig någonsin. Men de felaktiga besluten smög sig på. Hon gifte sig ung, i skolan sov hon bort timmar av viktigt lärande och hon blev kär i byns snyggaste kille. Stanislaw var ståtlig men lat. Han orkade aldrig hela vägen fram. När han hade åkt till väst sjönk Ana ned i ett bottenlöst träsk av sorg och orkeslöshet. Hjärnan arbetade skoningslöst och åt alla håll för att slutligen försvinna in i ett skrymsle. Ett övergivet rum med fördragna gardiner och tårar.

En bil tutade och Ana ryckte till. Nu var det dags. Hon försökte samla sina tankar. Hur skulle hon orka? Hon kände sig som hon brukade göra, det lilla fröet av osäkerhet. Instinktivt ville hon krypa ner under täcket och hulka. Övergivna barn agerade instinktivt. Gråta bort det där som gör ont, den där knivskarpa förtvivlan som hon kände när hon var rädd.

Hon svalde saliven och grimaserade. Hon spände blicken på handväskan. Där inne låg hennes framtid. Hon hade utmanat sin rädsla. Hon hade uppehållstillstånd, ett bankkonto och en inkomst. Efter sex års med golvmoppar och sparande skulle hon snart kunna ta barnen till Sverige. Hon hade hittat ett gammalt hus, ett litet ruckel i en svenska by. Tre våningar vid en järnvägsstation. Första våningen ska hon och barnen och de andra ska hon hyra ut. Tio månader till- sedan flyttar de till huset. Silvia hade protesterat men Ana var för första gången i sitt liv bestämd.

“Jag kommer inte hit igen. Jag tar tåget för sista gången. Om du inte vill bli som jag följer du med”, sa hon till sin dotter. ”Om du inte vill övergiva dina barn”.
Ana tar fram väskan och gräver i ytterfickan. Hon tar fram Nivea deodoranten men skakar på huvudet. “Det är ingen idé . Jag stinker stress”, mumlar hon.
Det är mörkt men ändå ljusare än vad hon har känt på länge.

Eva Oscarsson, Mölndal 2010

Du Sköna morgon!

2010-09-02T19:34:00.004+02:00

Väckarklockans envisa vibrationer mullrar dovt från garderoben. Ett varsel om något olycksbådande, en påminnelse om dagen som gryr och ett larmande faktum att nu sätter det hela igång igen. Dagen, lunken och timmarna som släpar sig fram. Kontrast till tristessen är Klaras brutala uppväckningsarrangemang som slår slagsida på den guppande vardagsskutan utan vind. Det är tur att sovrummet vetter mot balkongen, annars hade grannarna nog undrar och stört det artiga lugnet i fastigheten och kanske protesterat direkt till en annan nabo.

Klara borrar in huvudet i kudden och de rödmålade naglarna i sängkanten. Minuterna känns som sekunder och sömnen vill inte släppa taget. Hon hatar sitt liv och att vakna och jobbet. Det är illa nog att bo i en betong klump, att titta ut över ett grått skimmer flagnad färg och trötta stuprör. Men att jobba och bo på samma eländiga ställe var dumt, till och med oansvarigt. När hon flyttade in hade hon ett annat jobb, hos byggföretaget som i statlig regi smällde upp länga efter länga av stora politiska planer, att ” Bygga Solåker in i framtiden”. Men det var då det. Sedan såldes allt av till norska kapitalister och nu jobbade hon för det engelska företaget som hade köpt upp alla kommunens flaggskepp i en tid av mojnande framtidsutsikter för Solåker.

Alla dumma telefonsamtal från kunder som alltid har rätt. ”Hyresgästerna är idag välunderrättade. Glöm inte det!” sa cheferna. Klagovisorna klingar i telefonen, i en ojämn takt kommer de in genom hypereffektiva telefonväxlar och bredbandskablar.

Vissa dagar handlar det om torkskåp som luktar fukt eller smutsiga tvättmaskiner och andra dagar klagas det på grannar som stör, försumliga lokalvårdare eller otrevliga och överförfriskade besökare från stadskärnans utkant. Alla dessa obedda gäster som stör i de kala trappuppgångarnas ödsliga, förutsägbara och trygga tillvaro. Inte sällan möttes Klara på väg hem till sin bostad, av den inte så fräscha lukten av urin.

Klara tittar ut på balkongen och ser hur vilstolen vajar till. För att vara en solig sommardag, blåser det rejält tänker hon och minns några mindre roliga samtal från hyresgäster som oroligt undrade över sina balkonger. Handläggarna på avdelning för kundkontakt var överhopade av just balkongärende på den sista tiden.

Cheferna kallade till ett extra måndagsmöte och menade att frågan måste prioriteras och undersökas, men först när det fanns tid över. I kafferummet suckade handläggarna. Vem orkade kartlägga och bry sig när husen ägdes av spekulativa engelsmän som gottade sig i tjusiga kontor i de mer fashionabla delarna av London. Att reparera fastigheten och hyresgästernas fallande förtroende för ledningen var inget man brydde sig på andra sidan Nordsjön. ”Rent sagt ett förbannat elände det som höll på att hända!”, tyckte alla i fikarummet.

Klara öppnar balkongdörren och går fram till räcket. Hon fattar tag i kanten och tittar ned på marken. Det snurrar till i huvudet och Klara blundar. Efter en rad tragiska fallolyckor och skriverier i dagspressen hade skyddet förstärkts. Men det var innan finanskrisen knäckte investeringsviljan. Hon fäller upp campingstolen och flyttar på bordet, närmare räcket, för att fånga upp morgonsolen. Hon tittar på sina grannar som också äter frukost utomhus. De som bor vägg i vägg med henne. Från Iran tror hon, eller möjligtvis från Irak. Mannen hade ringt och klagat för några dagar sedan. Han lät skärrade. Balkonggolvet knakade ihärdigt när frun, svägerskorna och sonhustrun satte ute på balkongen och drack sitt kaffe- eller var det möjligtvis te som de drack. Klara lovade att hjälpa till och bedyrade att de skulle skicka hantverkare för att utvärdera sprickorna i väggen. Hon försäkrade honom att fastighetens alla säkerhetskrav uppfylldes. Det var en oskyldig lögn. Klara hade känt en viss ånger, men klockan hade hunnit bli fyra och det var dags att gå hem.

Klara dukar upp sitt frukostbord med omsorg. Morgonritualerna hade med åren blivit allt viktigare. Favoritmuggen ställer hon i mitten och runt placerar hon skålen med det rostade brödet, ostbrickan med tre ostar (Port Salut, Västerbotten och en Cheddar) och assietten med inlagda gurkskivor. Nu fattas det bara att koka kaffe och hämta tidningen. Dagens Nyheter ligger på hallmattan, en trasmatta vävd av plastremsor i olika kulörer. En praktisk lösning men väldigt sjuttiotal, tyckte tjejkompisarna från syjuntan. ”Du är allt en lustig en Klara” sa de och log sina sneda leenden.

Klaras fingrar rör den hårda plasten och tar tag i morgontidningen, men missar sitt mål. Papper och trycksvärta går upp i rök när kroppen slungas mot hallväggen. Klaras morgonlugn och väggens murbruk sprängs i tusentals bitar. Hon ligger på golvet och flämtar. Efter några långa sekunder kravlar hon sig upp och kryper mot sovrummet. Benen vill inte och händerna darrar och fastnar på hallgolvets släta laminat. Ingenting tycks fungera, kroppen känns som spagetti och hjärnan har slagit tusen knutar runt tankarna som inte vill infinna sig. Längre fram, i slutet av hallen som annars är liten och trång, finns dörröppningarna två portaler in till hennes innersta, sovrummet och köket med balkongen.
Hon kommer fram till dörröppningen och stirrar in förbi spisen och blicken fastnar på cementbrukshålet i väggen. Var är mitt frukostbord tänker hon innan hon faller ihop på golvet och kräks. Försiktigt vågar hon sig fram till kratern och tittar ned på innergården, på stenmassorna och krökta människokroppar som ligger sida vid sida med brutna bordsben och porslinsskärvor. Ett skådespel med välplanerad rekvisita eller verklighet? Klaras ögon kämpar. Hon förstår inte.

Skriken stegrar och fyller innergården med ett dån av ljud och smärta, en klagosång som fyller Klara med en fasansfull insikt. Balkongerna har alla fallit ned mot marken, som dominobrickor har de dragit med sig fasader och förnuft i ett virvlande dammoln. Klara hör skrik och vädjan i ett töcken.

- Hjälp mig!
- Min fru är skadad, någon gör något!
- Skynda! Ring ambulansen för fan!

Ropen på hjälp skallar öronbedövande och Klara ser hur folk rusar ut ur sina trappuppgångar för att göra något. De ovälkomna missbrukarna vaknar till liv och river huvudlöst i högar av cement, för att nå fram till cementtäckta kroppar. Mobiltelefoner och sirener ljuder i den tunna luften. Klara andas tung, syret vill inte räcka till. Hon tittar på telefonen och ryser. Hur ska hon orka med en till dag med klagomål, tänker hon. Väckarklockan ringer, det är dags att bege sig till jobbet. Hon som inte ens har hunnit dricka sitt kaffe. Klara ger sig tillbaka in i kökets mitt och tar tag i spisen. Hon hittar kaffekokaren på golvet och synar den med stirriga ögon. Har den gått sönder? Hon fick den i present av jobbet, för trogen tjänst hade det stått på kortet. Tänk att hon hade arbetat med kundtjänst i över femton år. Inte konstigt att hon var bra på det hon gjorde, tänker Klara och sätter tillbaka kaffekokaren på köksbänken.

Eva Oscarsson i Mölndal, september 2010

Ett fågelperspektiv, europeisk historia utan bokstaven e.

2010-02-04T09:25:00.011+01:00

Hur en fågel som tittar neråt skulle kunna tänkas uppleva sin omvärld.

Dimman låg tät när sparvarna flög förbi väggar, tak och ton av marmor. Fyra flyttfåglar som var på väg dit Donau mynnar ut.

– Titta, titta där, sa Gråtuss och dök in i molnskuggan.

– Titta var? sjöng Kvittra. Hon sjöng alltid när hon flög . Hon sjönk mot jordskorpan.

– Flyg sakta! sa Tussa. Låt oss flyga riktigt nära.

– Hör ni klagovisan som strömmar upp från marknivå?

Gråtuss flög upp mot solskivan för att kunna upptäcka var visan kom ifrån. Dimman var för tjock. Han dök in i sörjan och såg hundar som sprang runt på tomma gator och torg och tjöt. Jyckarnas låt skar i hjärtat. Han tog sig ut ur skuggorna. Han hann knappt blinka när han såg något och han röt.

– Något tornar sig upp framför oss! Försiktigt för fan! Akta!

– Vad fult och vad stort, sa alla unisont.

När molndimman skingrats såg flygfäna diktatorns skrytbyggnad och rös. Halvfärdigt, fascistiskt och smaklöst prakt, Maktmissbruk skapar svårmod och förakt, också hos sparvar. Fyrhörniga block av statsbyggnadskonst, tolv våningar högt, gömda tunnlar och milslånga ytor för att förvara fordon och dyrgripar, sammanlagt och totalt 1100 rum och sovrum för att hylla diktatorn.

– Vad har hänt här? Alla trädgårdar är borta, sa Näbba.

– Något är konstigt. Något annat är också borta, saTussa.

Hon insåg plötsligt förskräckt vad som brast i miljön, frånvaron av barnskratt och par som gick hand i hand i sitt distrikt.

- Flaxa sakta så landar vi där borta, sjöng Kvitta

Mjuka fotavtryck präntas mot hård yta när fyra flyttfåglar landar på grå hård massa av kompakt sand och granit. Fåglarna såg sig omkring. Gravar, trädgårdar och hus var försvunna.

– Usch nu har jag tappat allt hopp. Tänk att få vara blind, att bara flyga förbi människans påhitt, sa Tussa.

– Varför kom vi tillbaka till Draculas land, sa Gråtuss, Grått, förstört och utan förnuft.

– Ni sa ju att diktatorn va död, tjöt Näbba.

– Vi får fråga skatan där borta vad som har hänt, sjöng Kvittra.

Skatan låg stilla på marmorplattan utanför grindarna som var låsta, allt var låst. Han var trött, UTMATTAD och arg.

- Du skata, vad har hänt här? Varför är du så stilla?

Utan att titta upp på sparvarna kröp skatan fram till grindarna. Hans fågelnäbb strök marmorn och hans tankar rann av hans magra kropp.

– Jag tassar på hårda, kalla, matta och röda marmorplattor, plattor av rädsla och förfall. Jag kan höra ilskan i granitskivorna, sa skatan.

– Lyssna! sjöng Kvitta. Hör ni! Han har rätt! Skatan vad hör vi?

– Ni hör marmorn ljuda av ilskna män och kvinnor från Ruşchiţa. Ni hör smärtan av krökta rumänska ryggar i marmorgruvorna.

– Känn vad plattorna är hala! sa Gråtuss.

– Ja sätt dina klor på golvytan! Du halkar på blöta och bittra tårar! Ni kan kana på golvläggarnas rädsla, sa skatan

Sparvarnas klor hasar och halkar. Hallar och rum svischar förbi. Timmarna gick och Kvittra hon undrar ” När är vår rundtur slut? Nu är jag trött på palats i östblocksmiljön”.

– Låt oss lämna nu!, sa Tussa. Om några år kan vi komma tillbaka. När skrattsalvor smattrar och man kan höra stoj och skämt, som förr.

– Ja, när rädslan har släppt och när hundarna har slutat tjuta, sa Gråtuss

– Nog! sa Näbba. Jag har tröttnat på panoramat.

När man har vingar är NOG, lätt att göra något åt. Vingarna tog tag i kastvindarna som kom in från Marmarasjön och sparvarna tog ut riktning mot väst och flög iväg. Bortom vingtipparna låg gamla judiska bosättningar i spillror. Gatorna omgavs nu av fula hushydror som likt frillor köpslog om satans gunst. Diktatorns lusta för prakt och makt stack i ögon och själar. Kraftlösa luftströmmar av tomma ord och brutna förhoppningar om rättvisa flöt omkring i skyn.

– Farväl du lilla Paris i öst, sjöng Kvittra.

– Farväl du vulgära giftsvampsbyggnad som likt syra har förstört vår stad, sa Gråtass.

– Farväl marmor, guldhandtag, bronsportar och ikonmålningar i platina, sa Näbba.

– Farväl du byggnad som slår alla andras drömmar i krasch. Tyranniskt står du kvar och väntar på att din lycka ska vända, sa Tussa

Skatan låg på sina plattor och hans tankar var långt borta, sorgsna och mörka. “Dina ytor, mitt kära palats, är oslagbara. Inga andra byggkroppar och skrytpalats är som du. Du är störst och tyngst, ditt absurda odjur. Du har vunnit och du förtär oss. Vi står längs dina väggar och våra tårar skvalar. När vi står framför dig och tittar upp gör din höjd oss yra. Du står var du står. Din jävla BLUFF! Vi har tappat förmågan att skapa hopp. Vad gör du hos oss? ”

Vår Kvittra var vanligtvis sorgfri och glad. Hon sjöng lov till njutningsläror och försvann ofta in i känslor av lust och lycka. ”Politik, moral och sådana ting är för tungsinta, sa hon till sina sparvkompisar”. Nytta för alla och utilistiska tankar flög vanligtvis sin kos när hon flög mot Guds himlavalv. Idag var hjärtat tungt och hon sjöng i moll.

– Farväl du fula byggnad i kvadrat! Dina rutor och plattor är oändligt för många. Jag vill att du förpassas, bort från vår stads kärna och mittpunkt. I dina ändlösa hallar går nu folkvalda och andra som avgör vad som ska hända i våra liv. Fru Fortuna gav visst upp. Vår lott är att raggla runt i dunkla rum. Vår nations historia snurrar gång på gång, mållöst och förvirrat.

Kvittra flög runt några varv till och såg turistflockar av nyfikna män, kvinnor och barn som förundrat gick från rum till rum. ”Vi alla här i vår stad är stolta, vi älskar vårt palats, sa han som tog turistsamlingarna runt i palatshallarna”.

Kvittra drog andan och flög upp till vår troposfärs början. Här såg hon klart jordskorpans öppna och fula sår. Kvittra sjöng ännu en gång.

– Jag undrar om människan någonsin har brytt sig om att läka djupa sår och lindra smärta? Skönt att snart komma fram, till vårt mål. Där fåglar häckar, slappar. Att bara vara, i fullkomlig harmoni. Dit vill jag

Cornelia PaDda´s feelings

2010-01-13T13:18:00.006+01:00

Cornelia PadDa was born in a cigarette smoke entrenched flat but soon taken to a village, a place hiding under the shadows of mountain peaks, to be raised by her grandparents. Her world was one of blue skies and landscapes that changed colour in the seasons. As a child she followed the rhythm of the buzzing of the bees and humming of the trees. She belonged to everything and everything belonged to her. When she was sad she cried under the weeping willow by the river and when dark thoughts got hold of her, she simply lay down and looked at the sky. She would squint and through her half closed eyes observe the atmospheric radiation crossing the sky, back and forth – a power-field of chaos and energy meeting, clashing and rocketing up in the sky, up, up and beyond all the ups in this world.

Cornelia learned from an early stage to live with feelings that she could not understand. Feelings she would not talk about or share with the grandparents who believed in natural remedies for all ills, bodily as well as in the spirit. Sadness could be cured with herbs and exhaustion would be swept away with a drink made out of goat milk and this special salt that the grandfather extracted from one of the mountain plateaus.

Later, much later, when a series of set-backs had paved her destiny, she could finally spell and breathe the world rejection. She would live with it, side by side but gradually she lost her ability to talk to the word that jumped in her face.

“My sweet baby, yes I miss you forever and ever but I am gone”, said the mother whose letters arrived on her birthdays.
“I love you sweet Cornelia but we are too different”, said the French lover who came to the village to explore the mountain peaks and her body and left an early summer morning.
“We have many young teachers looking for a job, we will get back to you when we have a vacancy”, said the persons at the Ministry of Education before giving the job to someone of their own ranks and connections.

At night she would dream of letters and faces from far away countries and she would desperately try to remember what it felt like to trust and to be trusted. Days of walking against the wind changed the line of her face, bleached the sparkle in her eyes and changed her posture. Her body was locked into circle that stretched only as far as she wanted. To see and to believe became the same thing as the visible truth comforted her. Cornelia trusted her newfound truth the same way that she used to trust that the grass, the insects, the trees and the sky would always be there to help her out.

By the time Cornelia turned forty she had successfully turned off all her feelings. She loathed change as anyone balancing on a fine line of self-deception, dreading to lose the balance and end up on the cold floor.

But again rejection came to knock on her door. “You think that you are safe but forget about it, it is time to wake up” said reality and kicked her in the butt.

One day Cornelia stumbled out of her working place with tears in her eyes. The children and the other teachers had humiliated her. They had put up a despicable picture of her, on the door of her class-room. Her safety circle snapped and she could feel the explosion in her body. The floor shook and quivered. She had to flee before the walls would collapse on top of her. She ran and ended up in the park right by the school yard. It was a beautiful spring day and Cornelia sat for hours on a broken park bench trying to collect her thoughts. Her thought were gone but her body seemed to remember something from way back.

Paula Mrs PaDda´s teaching assistance rushed back to the school and went straight to the director’s office

– I found her in the park, Mrs PaDda I mean. But she would not come back with me, Paula said.
– Why on earth not? Did you tell her that we have found out who put up the picture of her on the door?
– Yes, but I do not think she heard me. She is acting very strangely. I think you better come with me.

The ladies approached the park as the dusk was setting in and they had to look really hard to spot her. Finally they saw her, a shadow swirling around, under the trees. They watched with amazement how the middle-aged lady finally lay down with her legs and arms stretching out, like and X or a snow angel with wings and a wide skirt- if you wish. They called her name but she did not hear them. Cornelia PaDda was for the first time in twenty years inhaling life and breathing with the wind, in and out, in and out.

Eva Oscarsson, yet another cold winter day in Huskvarna, Sweden , January 2009

The Story of Me and Cornelia PaDda

2010-01-10T18:39:00.019+01:00

Mrs Cornelia Padda was in her own right a happy person. She had found happiness in her life. She did not particularly care that others called her the Grey Iceberg Queen. “I like to float in one direction” she said to her boss before walking out of the strategy meeting. “This is the way I have done it for twenty years and it works fine for me.
She went directly home, turned off her mobile phone and poured herself an over-sized mug of herb tea, a grey mass of camomile, peppermint and rosebuds. She used her grandmother’s recipe- “A brew to enhance relaxation and put things straight” the old grandmother maintained until the very last day of her life.

“I do not care for what they are telling me about this and that. New times, pssss- and what do they mean jump start into the future” Cornelia muttered to her teacher assistance Paula, who nodded pleasantly.

Paula knew all to well that her boss had this way of sulking for days and days if she was slightly challenged on just about anything. Cornelia Padda had developed the most sublime methods to get back at her adversaries, real and imaginary ones and Paula just did not want to go that way.

“Jump-start! It sounds like a frog, jumping over tussocks -don’t you think? “Mrs Padda shook her head as she continued to prepare for her next project with the children. “We are going to do a friendship week; we need to be kinder to each other in this country, they way we used to be”. She truly believed in social development of the children as she believed in most of the things that experts told her, especially if it coincided with the old beliefs, the words that she has heard before. “Tick, tack, tick, tack, tick, tack, I love the sound of time”- predictable and soothing like the river rushing through the mountain village of her grandparents.

I am not sure how to say this but this lover of stability and wholesomeness was, without doubt, the most unfriendly persons I have ever met. I despised her, a teacher, of the old sort. The sort that was enjoying the right of always being right and nothing in the world would take that privilege away from her. She had it all figured out and she would scorn the small darlings in her classroom into a stage of energetic docility.

She was out to get my childhood soul, I was sure of that. She was like a hunter with a license to kill; her mission was approved by a higher power. I never understood why the other children in my class felt so comfortable with her. We were simple prey in her pursuit of happiness. I feared they way she looked me straight into my eyes. Even her more relaxed gaze sent out fear, the kind of needle sticking pointy dreadful feeling that slowly sink into your body.

Deep inside of me lives an armoured knight whispering that there is something strange going on, fight or run to the other side of the door! “Close the door and walk out in the sun” it urges me. The drift between what I hear and what I get feels like a ten mile long road. I often get paralysed. I stand at a cross road, bewildered as none of the roads lead anyway. I pick one of the roads and reach a town, turning out to be an abandoned building site, as it the next one and the next after that. I walk the roads until earth takes a turn and I fall down exhausted in a heap of bones and exasperation.

I remember, I can almost peep inside the class-room. My memory takes me there. I can see us; we would sing, dance and be jolly friendly to everyone. On stage we would out-perform all the other children and year after year parents would hail the achievements of this formidable lady. “Our five and six-year olds are the happiest and cleverest of them all”, the parents whispered to each other. But I hated my teacher, she took away my creativity and for years I was just like everyone else in this world, an iceberg hiding beneath the surface and slowly melting into an ocean of my own doubts.

One day a man with a beard came to visit us, a foreigner who been sent to our country to develop a happiness index. , He told us about a frog who boiled to death as; it just adjusted and adjusted to the change of the water temperature. “Happiness is not about adjustment, it is about flowing into the air, like a balloon” he said.

They day after the visit, a picture emerged on our class room door. It was a computer-made, full-sized photo of Mrs Padda in a big pot. The heading said “Padda soup or a vibrant school? I have never seen her so angry in my life. She tore strays of grey curls out of her heavily sprayed hair and looked at us. Her eyes full of contempt
-I am sick and tired of having to listen to the story about the future. You will see one day. There is nothing as ugly as the future! What you see is what you get. Don’t fool yourselves!

Cornelia Padda walked out of the classroom never to be seen again. But after two years of her grey thoughts, the doors in my brain had closed one by one. It would take me years of yoga and mediation to finally shed my anxiety and step out in the sun. But that is another story, a story written in the sand, a story sculptured on the ice berg drifting to warmer waters, just a story.

Eva Oscarsson, Huskvarna- a very cold January 2010

En nyårssaga

2009-12-31T11:40:00.005+01:00

Perukmakaren

I mitt liv som barn hände det saker, hela tiden och konstant. Jag upptäckte en ständig ström av nyskapelser i min ”uringenting”värld, där jag levde. Jag föddes in i en värld där ingenting hände, världen var skapt för att ingenting skulle hända, någonsin. Och om mot all förmodan någonting hände, började grannar, kollegor och förbigående tissla och tassla.
– Vem tror de att de e?
– Komma hit o hitta på!
– På de bara, på de bara

Vinddraget av arga röster fick spydighetspendeln att gunga lite snabbare. Ticket och tacket blev så ljudligt att all ny verksamhet gick in i skyddsrummen och försvann. Allt blev snart som innan, ingenting tog rot som inte redan fanns.

Min gatas nedslitna hus var egentligen nedgrävda monster som blickade ut över landskapet. De skrämde mina grannar till tystnad, men inte mig. Mitt liv var omväxlande och spännande tyckte jag. Vindarna ledde mig in i labyrinter av andra människors ingenting. Jag kunde se utfarter där andra såg återvändsgränder. Jag började kartlägga utfarternas positioner men ingen var intresserad av att köpa mina ritningar. Grannarna förklarade för mamma att hon hade ” en go men konstig tös”. Jag sprang ut och in farstun på gatan där jag bodde. Trasiga dörrar agerade elaka och sura portvakter och slängde ut folk som kom in för att söka skydd, inne i det varma. Men mig släppte de in. Jag åkte upp och ner i hissar som gäspade och stånkade. Att fastna i hissen var ett äventyr. Höjdpunkten var när en trött teknikers ansikte lyste upp i och med att han plockade ut mig ur hissjättens innanmäte.

Bilarna som smyckade gatorna var egentligen plåtpärlor som rad på rad satte färg på min värld.

– Titta pappa, bilarna är som ramar”, sa jag.
– Inte mycket till målning, muttrade pappa. En försurad ort med gnälliga grannar. Helt platt, inte ens en lite kulle för att bryta mot det platta.

Men de gråa förortsfärgerna och det platta gav mig kraft. Det gråa var grått och ingenting var ingenting. Skuggorna viskade till mig och oset efter bilar och vedeldningen, skapade en värld av partiklar och ihållande lukt.

Men allt är föränderligt, speciellt i världar som står stilla. I skolan spottade lärarna ut sanningar. Deras käkar malde på, ord efter ord, sanning efter sanning. Det var nu min pappa började tappa sitt hår och jag slutade se och höra allt det där som ingen annan såg eller hörde. Nyanserna bleknade och oset började lukta unket. Gråa skalor fyllde inte längre min kropp med en ständig lust att dansa och snurra, runt, runt tills himlen blev suddig. Jag har funderat länge på hur pappas fläckiga huvud kunde ha en sådan inverkan på att allt förändrades. En hel värld försvann, imploderade in i ett hål för att aldrig komma tillbaka. Röster viskade i bakgrunden

– Nu vet du hur det är, nu vet du hur det känns!
– Vadå? Svara då! Jag blev torr i munnen och händerna darrade, vadå!
– När fästet lossnar så dras alla ned, allt seglar nedåt. Vi är alla stöpta i samma form.
– Sluta, sluta! bad jag Vad menar ni?

Pappas sejourer i det gamla skjulet runt hörnet från höghuset blev längre och längre. Hela dagarna blev han kvar där inne, i sin verkstad. Det var nu jag började misstänka att min ”uringenting”värld kanske inte ville mig väl, ändå. Pappa sa till mig ”ingenting är inte ok, men sånt e livet”. Pappa tappade håret när han slutade låtsas att allt var ok. “Att sluta låtsas var det värsta som har hänt oss”, sa mamma och sopade undan min pappas hårtussar från badrumsgolvet. En dag kom pappa inte hem. Kvällarna gick och vi lyssnade efter hans steg i tamburen, men ingen smög in och försvann in på sin kammare. Vi bröt oss in i skjulet och hittade högar av hårtussar som låg utspridda på cementgolvet. Jag bestämde mig för att fylla en skokartong med resterna av pappas kalufs. “Sonja, du är en konstig fan”, sa min morbror när jag förklarade att jag ville köpa en hylla som skulle stå i skjulet. Där skulle kartongen stå, som ett minnesmärke över min far som försvann. Inte fan kunde jag veta att flera år efteråt skulle håret dyka upp, och förändra mitt liv igen.

Inte långt efter min fars försvinnande, vaknade jag och insåg att jag hade en förunderlig talang, som måste utforskas och utnyttjas. Jag hade förmågan att skapa någonting ur ingenting och det var precis det världen behövde. Jag gick färdigt skolan och samma dag som jag hade slutbetyget i handen åkte jag till huvudstaden. Jag ville börja jobba inom det mest kreativa ingenting som jag kunde hitta. Flera år senare drev jag min egen reklambyrå. Ingen kunde sälja ingenting så väl som jag, allt ifrån modeshower, silikonstilade popstjärnor till tvättmedel. Allt som kunde kommersialiseras fick ett luminöst liv i mina händer. Det färglösa och banala skimrade över huvudstaden och dess invånare. Jag älskade mitt nya liv och minnet av min barndom gömdes i pannlobens krokiga korridorer och där ville jag att det skulle stanna.

Men en sent en natt hände det något. Jag satt på mitt kontor och filade på en idé, en kampanj för hårprodukter
“För varje kvinna och man i vårt land som längtar efter något.”

Ljuset slocknade och datorn blev svart. Jag gick ut i korridoren och där rådde det kaos. Flera dörrar flög upp och skapade korsdrag. Virvlar av skuggor flög upp till taket och rusade emot mig. Bekanta lukter och ljud strömmade in från takluckor och springor. Jag sprang runt för att stänga dörrarna som ovilligt föll tillbaka in i sina dörrkarmar. Dörrskivorna buktade och vred sig mellan lås, lister och gångjärn. Till slut lugnade de ner sig och jag satte mig ned på golvet och räknade baklänges, från tio till fem. Om och om igen tio, nio, åtta, sju, sex, fem, tio …..Jag började slappna av, andas in och andas ut. Då hörde jag mullret, en hel vägg rasade ned och dörrbladen föll som dominobrickor. Ut ur väggen rullade det balar av något som jag inte kände igen. Jag gick närmare och såg att de var balar av hår, inplastade med namn och beskrivning på deras ursprungliga ägare. Jag kände igen namnet på mina skolkamrater, grannar och hissteknikern som plockade ut mig ur hissen. Jag ryggade tillbaka och rusade ut till bilen. Motorn var redan på och bilen svängde in på vägar som jag inte längre ville känna igen. Efter en natt bakom ratten som hade sitt eget liv, stannade bilen utanför ett skjul, min pappas skjul. Det var mörkt men jag kunde ana att något hade förändrats runt omkring pappas verkstad, stället där han fann ro och en stunds lycka. Skjulet stod nu inte längre på en leråker bakom ett nedslitet höghus utan mitt i ett parkeringshus. Graffitin prydde väggarna och fönsterrutorna var sönderslagna. Jag gick fram till ett fönster för att kika in, men det gick inte. Överallt hår, hårt packat hår som fyllde huskroppen.

Killen på fastighetskontoret skakade min hand hårt och länge när jag dagen därpå gick till kommunen för att be om lov att få plocka med mig skjulet till huvudstaden.
– Vi har gjort allt för att bli av med problemet. Kan du förstå, ingenting fungerade? Vi skickade brandkåren och experter på att demolera. Eld, vatten, bulldozer, ingenting hjälpte.

Min morbror berättade när jag besökte honom, att spydigheter från ortsbefolkningen inte hjälpte, skjulet grävde sig bara djupare ner i leran.

– De ringde till din mamma och skällde. Lokaltidningen skrev elaka artiklar om din pappa. Historierna visste inga gränser. Din mamma grät. Men konstiga saker började hända.
– Vad hände? frågade jag.
– Det började med att tidningens trycksvärta gav ifrån sig en frätande odör och alla som hade läste tidningens artiklar stank i flera månader. Det gick inte att vara i närheten och läsarna förlorade sina jobb. Ingen vågade köpa tidningen längre.
– Underligt! sa jag och började minnas min barndoms mystiska ”uringenting”värld som beskyddade mig som liten.
– Kulmen var när kommunen K-märkte skjulet. Vi skrattade i flera veckor. Vilken jävla lösning! Typiskt byråkrater, opålitliga jävlar, det har jag alltid sagt! sa min morbror.

Pappas kyffe skyddades av kommunala dekret från rivning och fullmäktige godkände en extraordinär budget för att klara av klottersaneringen. Ortsbefolkningen hatade skjulet som var som en vårta som inte gick att bränna bort. Rucklet fick en särställning, ett fult minnesmärke i orten där nu saker hade börjat hända. Nya hus byggdes och gamla bostadshus försvann i ett asbestmoln av rivningsiver.

Jag fick dispens och ett special tillstånd utfästes. Den lokala byggherren lånade mig en lastbil helt utan kostnad och en kall vårdag fraktades bräder och hår bort från orten som inte längre ville minnas den tid då allt stod stilla. Ett sammanhållet utklassat föremål med plåttak guppade förbi åkrar och byar på väg mot ett nytt liv i huvudstaden. Jag satte upp skjulet i min trädgård men för att blidka mina grannar byggde jag in den i ett vackert yttre, en stor mur.

Allt det här hände för fem år sedan och jag har sedan dess lämnat reklambranschen bakom mig. Jag insåg att håren hade kommit för att stanna och efter några månaders efterforskning och några snabbkurser, började jag tillverka peruker. Idag får jag beställningar från hela landet. Kunderna ger mig hår för att jag ska kunna tillverka hårkreationer med strån från olika epoker i deras liv. Storsäljaren är nyårsperukerna. Tack vare andllighetsbloggarnas framfart har det blivit populärt att ta tillvara på det förgångna igen. Mina kunder tycker om att klä sig i peruker och löshår gjorda av strån som de har samlat på sig under året som gått. I dagarna fick jag reda på att jag har blivit nominerad till ett pris för årets småföretagare i klassen ”socialt ansvarstagande” för ” det innovativa sättet att återvinna och knyta an till människans upplevelser på ett lyckosvallande sätt. ”

Eva Oscarsson, Huskvarna
December 2009

The Swirling toy- true celebration

2009-12-25T14:44:00.010+01:00

I do not know but the big holidays seem to make me a bit sad. Once I get going and drag myself to fix the gifts, get dressed-up and join the get-togethers with family and friends, I actually do enjoy it. But deep inside of me there is this sad feeling that I do not understand. It is strange. I have for sure shredded traditions during my vagabond life around the globe. Perhaps I miss the old Eva, the girl that took things for granted. Or perhaps I am feeling the sadness of people that broke up from their countries, not because they wanted to, but because the foolishness of the societies they lived in forced them to. I am thinking of being brought up as a daughter of a refugee. My mother and her parents have been acquired Swedish traditions as part of an assimilation process. They were Hungarian Jewish refugees coming to Sweden in 1956, leaving behind the harsh reality of East Europe where intimidation and discrimination seemed to have been an accepted a part of the society. They just wanted to be part of the new country. As part of the deal, and the fact that my father is a Swede, made them take on Swedish and Christian traditions. They must have done it well. I cannot remember anything but celebrations according to the books. But I cannot help wondering what it really meant for my Hungarian family with Jewish roots. It probably made them feel that they did fit in, but I can imagine that it did not bring tears of joy into their eyes. These days when I feel numb, I try to remember what brings happy tears to my eyes. I wish I could catch those moments and turn them into a celebration of life. I do enjoy strong and true emotions showing mankind from its best, we when work together and learn from each other. Perhaps this is it! Perhaps traditions should be, rather than pre-determined dates and patterns, spontaneous reaction to the beauty around us. So every time we feel that we have accomplished something great with others we should celebrate it. Take on our best suit, cook food that we all enjoy and dance until we cannot swirl any longer.

I guess that I am still committed to the swirling toy, the moving together while touching the ground.

Not to long ago

2009-12-10T12:28:00.005+01:00

I have not written in this forum for a long while. Not that I have not had interesting topics to write about. A lot of things are happening around us that are shaping the world for example the climate conference in Copenhagen and tensions in Europe between groups, cultures and religions.

But to understand the context in which all of these things are taking place I think it is important not to lose track of where we come from. I have followed the literature Nobel Prize winner Herta Muller’s public appearances and the messages she is conveying to the world. Her stories are featuring dark times in Europe. As I am participating in a creative writing course I suddenly feel very close people with a story to tell. Really, just so you know, it is hard work to write a story that holds. Muller tells us in a poetic way about Romania and her experience in growing up in a totalitarian system where deindividuation took place on all levels and places. I think it is very important for us Europeans to remember that there are still people on our continent that were brought up in environments that instilled fear and where leaders and power-hungry men and women preached out one truth and only one truth. The consequences if and individual decided to our just happened to go outside the mould were devastating.

This brings me back to my next writing assignment. I have to feature in a story the following
1. My worst-case scenario, situation, environment
2. A person who in my eye could best be described as really horrible
3. Deeds or actions that I consider abhorrent or really, really bad

I have to invent a horrible person carrying out abhorrent actions in a really distasteful environment or situation. The protagonist is written in me-form, so whatever happens I have to be that person doing it. Any ideas what to write about?

Recognizing emotions for better self-knowledge and interaction.

2009-11-03T09:08:00.005+01:00

One of the Swedish dailies is collecting and exhibiting 100 video clips showing different kind of emoticons such as love, joy, fear, frustration, shame, you name it. It is clear that as human beings we are an ever ending mix of emotions. Lately I have experienced the not so nice side of my emotional side and like many of us I just wish that I could get rid of the darker moments when I find myself struck by sadness, fear and all those other phantoms of my inner life (see list of emotions below). But I can’t get rid of it, at the best I can probably hope to recognise when I am are going to the darker side of myself and find ways to get out before the sleepless night creeps into my bedroom. It did not last for long as luckily small and joyful things happened around me. I will never cease to feel wonder how powerful friendship, joy and laughter can be. I salute all people, organisations, tribes and societies that have the ability to generate joy. I found this fantastic theory called the fun theory. It is an initiative of car producers so I guess the aim is to sell more cars but who cares. The idea is that through making things more fun it is possible to change people. I love that idea and I would totally sign up for it. More laughter and fun is what we need. Bad feelings and ill willed deeds will never lead to good and productive changes. On the Fun Theory web-iste there are some great links to different ideas on how to make this planet better and life more enjoyable. www.thefuntheory.com

List of emotions: Acceptance, Agitation, Alarm, Amusement, Anger, Annoyance, Anticipation, Apprehension, Apathy, Arrogance, Anxious, Bitterness, Boredom
Calmness, Cautiousness, Comfort, Contentment, Confidence, Courage, Depression, Determination, Disappointment, Discontentment, Disgust, Desire, Delight
Euphoria, Embarrassment, Envy, Ecstasy, Fear, Friendly, Frustration, Glad, Gratitude, Grief, Guilt, Hate, Happiness, Homesick, Hope, Horror, Humility
Impatient, Inadequate, Irritability, Joy, Jealous, Kindness, Loneliness, Love, Lust
Melancholy, Nervous, Negativity, Pain, Paranoia, Patience, Peace, Phobia, Pity, Pride
Rage, Regret, Remorse, Resentment, Sad, Self-pity, Shame, Shy, Sorrow, Shock, Suffering, Surprise, Suspense, Thrill, Torment, Unhappiness, Vulnerable
Worr, Yearning

Emotional clips shown on SVD on-line newspaper:

Anger in Ukraine
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3683181.svd

Fear and determination
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3683069.svd

Shame, regrets and lies
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3683425.svd

Joy and relief
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3583203.svd

Love and euphoria
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3583057.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/100kanslor/artikel_3578929.svd

Illustration: Nature of Emotions by Plutchik

Ethics of communication

2009-10-22T09:47:00.002+02:00

The Nigerian author Chimamanda Adichie gives a very interesting talk at the collection of TED conferences (www.ted.com).She defines herself as a story teller who learned from her own experience the danger of a single story, when the world is observed, told and communicated from the perspective of a single side. She gives example of how she as a child only read British and American children’s books, in spite of living in Nigeria, and the cultural messages and symbols transmitted by these books became so strong that she started to imitate and communicate them. The single view of the world has followed her around. Her fellow western students at an American University constantly saw her as an African instead of a Nigerian. In West the information we recieve about Africa is often very uniform and often related to wars, famine and other disasters. This has become the predominant picture and Africa has to many in the West become one big hole of mud.

Adichie admitted having pre-judged people herself. As a child she had domestic workers living in her household and she was told by her parents that they came from very poor living conditions. She was surprised when she visited one of their villages to discover that even though they had a poor material standard they were far from poor in spirit and culture. She also admitted being influenced by the American information machinery in which Mexicans are often described as illegal immigrants, violent prone and poor. She eventually visited Mexico and met the culture, the people and saw a Mexico seldom featured in America in spite of its geographical closeness.

I know from my own experience how easy it is to fall into this way of thinking, to decide on one interpretation of an issue or a place and stick to it. I must admit that when I today read about the raising political tension and conflicts in Bosnia my mind quickly decided that “It is to be expected”, “So typical of the Balkans” and “What is wrong with them? Will they ever learn?” Shame on me!

Perhaps we should try to push for new universal law or at least make into our own personal ethics. Ideally we should ask editors, journalists and writers that any story or article they write should exist in at least two version showing different angels of the same story. More realistic would perhaps be that we as readers look for other angels as we consume information. If we cannot find more than one angel, then we could sit down ourselves to write a new version and post it on a blog so at least somewhere out there a different version exists. I would love this blog “The Twist and other Stories” to be such as place, a collection of different version of stories we live with one way or another.

Picture: http://www.annagillespie.co.uk/current_work.html

The voice of a Nobel Prize winner

2009-10-19T08:56:00.004+02:00

I just read the THE LAND OF GREEN PLUMS By Herta Muller and I am exhausted.I should really try to find some lighter reading. But it seems as I am stuck just a while longer to ponder about the state of the world and morality.Perhaps this is why the Swedes decided to give Muller the 2009 Nobel Prize in literature; so that we will never forget what it could be like if we let our guard down.
The book is a brutal story of how young people try to survive in a Ceausescu's Romania. The fact that it is an autobiographical account makes it even harder to read. Muller describes how young people dreaming of normal life get crushed as they live in the midst of repression and a dehumanisation of society. Out of the 6 main characters only 2 survive to tell the story. Muller survived and moved on to become a proclaimed author and it makes we wonder how she did it? I wonder how many sleepless nights she spent trying to make sense out of her story. I wonder how she is processing the profound sadness she must feel and that also comes out in the story. He story is a story about paranoia created by a deep mistrust towards each other. Muller had to grow up knowing that there was a whole system out there that would not hesitate to destroy her and her identity. As the system struggled to create its own identity it had to destroy the identity of others, it had to suck the blood of others to gain momentum and energy. Like Dracula but in real life. The Romanian regime needed to harass minorities to grow strong as a nation.
The book describes over and over again a society where gluttony, stupidity and brutality stood above human values of friendship and reciprocity. It described the situation of women in a dictatorship. How painful is it not to be a woman sometimes? We are brought up to represent the “soft values” but sometimes it just creates a heavy burden on our shoulders as these values are not high on the agenda of the societies we live in.

The golden rule - Ethics of Reciprocity

2009-10-17T19:07:00.005+02:00

I listened to ted.com to find out more about the source of morality and found the description of the Golden Rule or the ethics of reciprocity. We can all recognise its message or slogans, all religions seem to promote it. However as far as I understand most societies are still far from making it happen. How to be a moral being not just rhetorically but to live according to the golden rule all the day and every day? To achieve an ethical way of living we need to dethrone ourselves and leave our egos aside. To be truly compassionate requires let go of being right the whole time. But that is hard for most of us and most of our societies. Religious scripts encourage men to show empathy toward each other but unfortunately the devotion to truly let it happen is hampered by other interest far more human such as ego, greed and power. So what are our hopes for this to really happen one day? I do not know the answer but for sure if it would happen it would take away much of our pain and worries.

You shall love your neighbor as yourself.
Judaism and Christianity. Bible, Leviticus 19.18

Not one of you is a believer until he loves for his brother what he loves for himself.
Islam. Forty Hadith of an-Nawawi 13

Try your best to treat others as you would wish to be treated yourself, and you will find that this is the shortest way to benevolence.
Confucianism. Mencius VII.A.4

One should not behave towards others in a way which is disagreeable to oneself. This is the essence of morality. All other activities are due to selfish desire.
Hinduism. Mahabharata, Anusasana Parva 113.8

Comparing oneself to others in such terms as "Just as I am so are they, just as they are so am I," he should neither kill nor cause others to kill.
. Buddhism. Sutta Nipata 705

One going to take a pointed stick to pinch a baby bird should first try it on himself to feel how it hurts.
African Traditional Religions. Yoruba Proverb (Nigeria)

Flows of money

2009-10-13T09:54:00.006+02:00

I just read a very interesting article in the Economist (http://www.economist.com/world/international) featuring the effects of emigration on the country of origin. People have throughout history left their country to look for a better future abroad in a country with a higher Human Development index , meaning better access to wealth, health, education and in some cases human rights.

A visible effect on the country of origin is the cash remittances or cash that workers or the Diaspora community send home to their families. The actual added-value this money has depends on how it is used and for what purpose it was sent home.

Another interesting transfer that takes place is the transmission of useful values and ideas. There are cases which seem to indicate that large-scale of migrants returning has influenced changes in the country of origin. The economist gives and example of such countries
“Many Turks, Greeks and Portuguese who worked in northern Europe in the 1960s and 1970s returned as their homelands were becoming freer.”

It would be interesting to see what can happen the day other countries in Europe ( Serbia, Macedonia, Albania, Romania etc) with a big Diaspora succeeds to create a platform for their emigrants to return and which would be the ideas that are taken back to the motherland? Will it be forward looking ideas of reconcilation or the opposite?

“Today, many “people of Indian origin” in America and elsewhere are pushing for transparency and simpler regulations for foreign investors who want to start businesses in India” (source Economist) .This has lead to changes in Indian regulations and investments have increased considerably.

I would like to find out more about the so called 4-4-1 schemes where donors match funds if emigrants send cash to their home countries to pay for school repair and road building projects. Instead of sending home money to pay for the construction of over-sized villas, Mercedes Benz and other consumer goods, the emigrants could actually contribute towards the general development of their village of origin.

Choices and values

2009-10-07T09:09:00.004+02:00

Last night I watched a documentary on the Swedish television about young men and women living in Sweden, stuck in a time-zone between old and the modern ways of perceiving the world. The old represent traditional and survival values and the modern promote rational/secular thinking and the right to self-expression.
Families from the so called honour cultures fight to keep the old values intact, the survival of their family seem to depend on it. The survival values that the parents cherish from their home countries are obsolete and even contra productive in the new country, but they cannot see it. As long as they stay in their little corner of Sweden it works, until a member or two of the tribe, decides that they want to access what is out there, outside the small boundaries of the suburb. Those choosing a different path are soon faced with having to choose between their families or to live their lives in a new world and system. The wrath of the family and the group is unforgiving. In their blindness they seem to forget that what their kids want to access is a country, that according to most statistics, is actually a quite good place to be, a place that promotes choice.
All societies have their conflicts that if not dealt with will be increasingly hard to resolve. These conflicts show the ugly face of a society and are often violent and destructive. The hardest ones to resolve are those stemming from deep-rooted belief of what is right and wrong. It is also a power game. Those perceiving that they are “on top” cannot stand losing their self-proclaimed superior social worth. The imbalance of powers between groups, people and gender, is seemingly not good for prosperity.

Small town Huskvarna

2009-10-05T06:29:00.006+02:00

I just got a letter from the headmaster of my son´s school telling the parents a bit about what is up in the school. First out is the news on the different projects that are currently going on. My son´s school is now having a drive that promote among parents and children

- Traffic safety- the school is promoting the use of reflexes (this is the dark time of the year up north)
- The school kitchen is busy developing new recipes to promote healthy eating and food among the children (hurray!)
- Environmental project and the school is promoting that we bike or walk to school (my son is complaining but I need the exercise).

At the end she is mentioning that the school work is full speed ahead, the kids are happy and healthy and the spirits are high.

It is such bliss to fully understand and agree on what is happening around me.
I am enjoying small town Sweden

The stormy process

2009-09-30T11:09:00.005+02:00

This blog entry was planned to be about anxiety. I googled it to try to find out more about this strange emotional state of mind.

Then something happened that threw me into another direction. So now I am wondering if I have been a witness to the human need to find meaning in life. Without meaning we often find ourselves shipwrecked in spite of being anchored in a safe harbour and well out of reach of the wild storms of the ocean.Then again there is another option, perhaps I was just part of a creative process for the first time in my life?

I wrote a piece for my creative writing course. The assignment was clear. They wanted us to describe fear as part of a story. The teacher recommended us to write in a matter of fact manner, to describe the setting in detail and with an everyday touch. To build up the story and then pang boom the twist that triggers negative feelings should come. A bit like in real life, we can never know from where our fears invade us. She told us to think of our anxieties and try to translate it into a story. I thought of what my dear friend Noli had told me. How to tell something important without explaining too much? I started to list the things that hold me back as I figured out, a long time ago, that anxiety is the one thing that stops me from evolving. I started to write and the headache came. Strange feelings emerged. I suddenly felt an overwhelming anxiety and ordinary things that happened around me seemed scary. But the words and sentences came to me and I wrote the story, piece by piece.

My anxiety disappeared and my energy came back last night as I logged into the communication network of the course. In my inbox I found a note from the teacher. She congratulated me for the story. It had been well written, credible and it had made her want to read more. She found my story compelling and meaningful. A magical wand and I felt alleviated, as if I was lifted into a new dimension. So what happened? Either it was this thing of finding meaning or I just experienced the hardship as well as beauty of being creative.

Growing pains

2009-09-21T16:41:00.006+02:00

Some time ago the Swedish tabloid Aftonbladet published and article that upset the Israeli government and many of its people. It was an awkward article on stealing organs from Palestine prisoners. The Israeli demanded an condemnation from the Swedish government. The Prime minister refused stating freedom of speech and that it would be unconstitutional for the government to meddle with the media. The aftermath has been frosty relations between Sweden and Israel and the Israelis are apparently wondering why we became so anti-Semitic. This is all confusing me. I have of course been away for many years but could it be true that people in Sweden have become anti-Semitic. Or did the Middle East conflict spread over and reached our minds and internal borders. Following the debate in Sweden it seems that there are groups that would like see us as either for or against the Palestine or the Israeli respectively. If you choose a middle road you are a double traitor. There are also increased concerned over a growing Islamophobia in Sweden. So we have become increasingly intolerant towards Jews and Muslims alike and at the same time we need to choose if we are to be either pro Palestine or Pro Israeli. I am confused and concerned! Especially so as my mother is a Jewish refugee from East Europe who barely survived the war. I was told by her to be discrete in telling people of my Jewish heritage and of course I did not listen to her. It did not enter my mind why I had to be careful. Well my paternal grandmother did say something not so nice about my mother just before she died, it did hurt but I knew that my poor dear grandmother had severe drinking problems.Back in the 60´s linving a middle-class life-style out in the Swedish archipelago, I knew I was different. With a Hungarian Jewish mother and a Swedish father I was a bit darker than the other kids and my mum had a funny accent. But I had no reason to ponder on the meaning of hatred, I did not experience it. I felt totally safe in my Swedish childhood environmen and few things proved me wrong, except when I got older and travelled to other countries.
The Swedish society has changed a lot since my childhood days. Like most Western countries we are today a society of immigration.It is not surprising that growing pains and tensions will exist as in a short time-span 20% of the Swedish population have their roots in other cultures and countries. But I truly hope that the some dirty ways of doing things will not take root in Sweden. I am talking about the manipulative skill of accusing a person or groups of people of wrong-doings and actions that in reality is a mere reflection of the attacker’s own behaviour.

The table of our lives

2009-09-19T07:39:00.003+02:00

I just understood that my writing course is actually only running until Christmas. My reaction is a mix of " oh no and I just got started” to” that is a relief I could not keep this up for a whole year". Writing is becoming part of me but at the same time it takes up a lot of time and that I could use my time more effectively on other things. The Motor Home Company we set up needs my full attention and focus. The kids deserve a mum with a greater presence and the fridge is constantly empty. I also have this sneaking feeling that I am again setting a table with a lot of different dishes, each of them with different tastes and colours. I love this kind of eating, until now it has been my life, but is it realistic to keep it up. By giving me a choice I have had the opportunity to try out a lot of things. More important I have gathered experiences and memories that are an important part of who I am. But perhaps now it is time to realise that I have had my period of trial and error. It is time to pick out the dishes that I like the most and that are really worth keeping. At the same time there might be a perfect recipe out there? What if I could find the perfect mix of dishes with stunning colours and mind-blowing tastes that at the same time would provide diet rich in antioxidants?

Eva going commercial

2009-09-16T16:30:00.004+02:00

I just have to share with you my latest experience, a trade fair and me as a sales person. It actually felt more natural than I thought. Perhaps old skills from way back, in early 1990s, when I sold real estate in Spain are coming back. So from personal development activities to renting out and selling motor homes. I do get stressed sometimes and there is a certain resistance but at the same time it is also very nice to do something that is pretty straight forward. I just have to visualise the new Eva. So here comes Eva, saleswomen and manager :)

Myriad of memories

2009-09-16T15:57:00.007+02:00

In the creative writing course I started I get to write a piece every week. We are given instructions such as to describe strong feelings, develop a character or practise on writing dialogues. A part from that we are totally free to develop the story. Later on other students are commenting on the piece and I am starting to see a pattern in my writing. I write about too many things and give the readers excessive information. I am also a bit sloppy when it comes to small mistakes in the text. The small mistakes in the text might come from me writing a bit too fast for my own good. I am probably also not so interested in details. A big mistake when the language is my main tool of expression. Additionally I seem to have a selective eye sight and I mainly notice the good things I have written. On top of it I do not have a Swedish spelling/grammar check on my computer. However much I seem to proof-read my text I am missing errors that hide away in the text. The other weakness is more difficult to overcome. I have too many angels to each feeling or situation I want to describe. Somehow I cannot just think a simple thought any longer. Could it be the life that I have lived? I mean if you want me to remember feelings the memories come flowing from all corners of the world. I felt the flow of achievement for the first time in Cordoba, a small town in Argentina. True bliss I felt in Alicante and anger in Romania. I learned about fear in Macedonia and friendship in Serbia and so on. Somehow a myriad of pictures comes to my mind and each of them is connected to a place, an incident or a person. My stories grow and develop and there is nothing I can do to stop it. So in the future I will try to visualise in the very strictest sense my reader. I will put up a picture of him or her in front of me and then I will try to imagine how this person is scratching his or her head,looking up from my story in despair thinking “What is she thinking!I am lost again"!

2009-08-23T08:13:00.002+02:00

I have been silent for a while, too busy to be exact. Apart from the usual "starting school anxiety" of the kids we are working hard to deliver a business plan to expand our business in the motor home rental business. On top of it I started my course in creative writing and it is hard work, but really, really fun.

As I am not writing for a Swedish audience (the other students comment my texts) I have come to realise how "coloured" I am from my experiences abroad. My metaphors and descriptions are not always understood by my Swedish colleagues. One such incident was when I described the erratic behaviour of a lady who picked up old furniture in containers like homeless dogs. One reply I had was that this did not really make sense. Why would homeless dogs be in containers. Then I struck me, in Sweden we do not really have homeless dogs and many of the visible rubbish containers we have are covered with a lid and almost impossible to climb in to.

Well I am truly rediscovering my country. It is the most amazing thing!

To boost our immune system

2009-08-04T08:25:00.005+02:00

I went in to the web-site on positive psychology and authentic happiness (www.authentichappiness.sas.upenn.edu) to find out more about myself. The researchers of the University of Pennsylvania are collecting evidence from people around the globe and they have posted questionnaire on topics related to welll-being and happiness and I decided to test three of them namely :

• The Authentic Happiness Inventory” questionnaire, measuring overall Happiness

• “The Optimist Test” , measuring optimism About the Future

• “The Meaning in Life” Questionnaire measuring meaningfulness

Judging from this I am seemingly quite happy but not very optimistic nor have I found my true purpose in life. At first I was a bit taken back but when I start to think about it makes sense. I feel good about myself and my life but I do feel that I have not reached my full potential. My life as an "expat" vagabond travelling from one country to another has left me with the perception that I have lost focus. I just have to take a quick look at my CV to confirm it. Yes I did a lot of interesting things, and sure I have learned a lot, but my career has been fragmented to say the least. When I lived abroad I did not fret too much about it. I just went on with my projects and short assignments but once in Sweden I realised that I am quite exotic really. Or as the lady in the unemployment agency said as I decided to go there to find out if I was entitled to any support in setting up my company (which I was not)

“ Very interesting CV but not sure where you would fit in”

It made me think about opportunities I lost to “be someone” (like most of my friends in Swedes) and I started to fret. Yes I know that I have learned a lot from my years abroad but how to use it?

Living in a country that is not yours makes it harder to create a true foundation, especially professionally, and now I was feeling the consequences.

On the other hand Birgitta, a lady that I recently met, had a look at my CV and exclaimed “you really did live an interesting life”. I nodded but instead of proudly raise my head I just shrugged off her comment thinking that she is nice to everybody. It is part of her job as a pastor of the local “Pentecost” church to install confidence and hope in people.

So what was happening to me? Why did I feel so miserable and frustrated suddenly? Could it be what is described in the BBC article “The science of happiness” as our tendency to “see our life as judged against other people”? When we feel more fortunate and successful in a particular area of life, compared to the people around us, then we are more prone to feel good about oursleves and our lives. The good thing is that we have the ability to choose how much and who we compare ourselves with and about what. As individuals,communities and societies we tend to value some things over others. A god job, a nice house, a german car (especially true in the Balkans) and to be able to afford cool holidays are certainly high up on the “success “scale. It is clear that both as individuals and societies we need to broaden the aspects of life that we can judge ourselves against. The real key to happiness, according to the sicentists,seem to be married life and wide and deep relationships with people around us, especially family and friends. Friendship can even boost your immune system. So instead of rushing of to our local clinic to get a our first shot of “Tamiflu” vaccine , perhaps we should all invite our family and friends to a nice lunch before the flue season sets in.

Comedy and sense of humour

2009-07-30T08:44:00.003+02:00

On the excellent www.ted.com I listen the other day to Richard Dawkins urging his mainly American audience to follow his fate and become militant atheist. His language was simple and sophisticated at the same time, this rare combination of expressing things often used by really smart people. They have this way of making your feel that you did understand almost 80% of what they said. Even in cases such as this, when they talk about Darwinism, biology and the elegant building blocks of science and scientific thinking (as opposed to what he more or less called imaginary nonsense, namely religion).

So what made his talk to luring and attractive? Well he was very funny! He made me and his audience laugh and I can tell you some of the things he said where quit provocative (if you are religious that is).

I like countries and people that try to illustrate this very complicated and complex world with a sense of humour. In the US the” talk shows” run by comedians were seemingly important vehicles in the last US elections to raise “hot” issues. In a small and secular country such as Sweden humour is also used to handle complex question and issues. Even in the Balkans where people trying to convene a different point of view to the national agenda are still labelled traitors, comedians can get away with criticism of the state of affairs. Today I read in one of the Swedish dailies covering the annual Pride Festival that women and gays have something in common when they use sense of humour as a tool to advocate for change, as they know what it feels like to be discriminated and often ridiculed.

Dawkins divided the world into different categories of people. The religious who dogmatically fought for a truth that could not be proven, the scientifically trained non-believers who secretly shunned religion but kept their mouth shut and the big group of secular people who just tried to make sense of their lives. I belong to the last group and I have neither the intellectual tools nor the time to scientifically prove almost anything in my life. I just flow, think and try to do my best to be happy and caring. I think that this is the group of people who enjoys good and often subtle sense of humour. Old cultural manifestations such as crude satire or tragedy are not so appealing to me, but a witty line or a twist of a thought can make my day.

The role of the windmills

2009-07-26T09:18:00.003+02:00

To tell the truth even though it hurts is very difficult and takes a lot of courage from all sides to allow for it to happen. The organisation or persons speaking the truth need to be prepared to meet a massive opposition at first and those willing to listen might find themselves quite alone.

If the truth is too painful or perceived as putting at risk the people surfing on the wave of the lie, brace yourself for a campaign full of intimidation, coercion and co-option as those endowed with privileges will defend the system embracing them, however moribund.

These people and the systems they so desperately want to maintain will set in motion powers that will make others duck and wanting to protect themselves from the blows, real or imaginary ones. One favourite weapon is the infamous and reliable rumour mills that once starting to grind there is no stop to it.

Those embracing change will soon feel like stupid Don Quijotes as they try shield their the heads against the whacking of the windmill blades, striking them over and over again as the wind keeps on blowing. But sooner or later the wind will change direction and there is nothing that the bullies can do about it. When it is all over we can finally raise our heads and see beyond the windmillls to discover how barren the land has become after years of neglect.

An image of the visual world

2009-07-19T20:41:00.006+02:00

The other day I visited the aunt and uncle of my husband. They have a farm a little bit outside Jönköping. They are not working the farm except growing vast amounts of black current bushes. As I was watching my sons picking cherries and listen to my parents giving account of their childhood summers on farms I was again amazed of the power of healing of nature. I must admit that I have been stressed for the last months, a stress that is now slowly disappearing into a vision of a clearer future and more consistent moments of being a detached observer.

The landscape around me as I stood outside their 100 year old farm house was familiar, beautiful and time-less. An idylic picture of trees, yellow rape fields and red wooden houses. These are the moments of presence when it all makes sense.

I am silently asking myself if the relatives still see the wonders of their living surroundings after more than 25 years on the farm? Surely when they they wake up in the morning they briefly greet the beauty of nature and as they day passes by they see the shapes and colours of the fields change. I would like to imagine how observing the landscape they feel at ease as if a soothing band aid with a healing power moved around in the brain, protecting them against any lasting injuries inflicted on the soul.

It also makes me think about people coming to our countries to live, many of the as refugees or leaving their own lives behind indefinitely. When they look over the fields do they see the same us I do or do they recall the field of their childhood instead. Perhaps their vision of a field is not very different from the one that they now can see in Sweden or perhaps instead of rape they wish to see miles and miles of water melons.

I can imagine that some of the emigrants close their eyes and they would instead see a market full of fruits, vegetables and people doing their daily shopping. Or perhaps they are just city folks that are longing for the busy streets of their home towns which in my eyes, as I have travelled throughout the world, are often just busy, crammed and chaotic places. I cannot help it. My protestant trained retina needs to see planning, straight lines and well kept side walks to be impressed.

There differences in what we see and how we interpret images, feelings and situations definitely makes the world a more interesting place. What scares me a little bit is that I can feel myself slipping into a certain state of intolerance as I am discovering what makes me happy and who I am. It is like my curiosity towards other ways of seeing and reacting to things are slowly fading away. I tense my shoulders and close my eyes as I seek to protect myself from more surprises and negative experiences.

I silently know that this is a dangerous reaction, a common one that most probably constitues one of the cause of the sometimes sad state of the world. The cause I have in mind is the lack of curiosity towards others creating a one dimensional view of the world.

My consolation is that I will never let it happen as I deep down know that I have become the person I am thanks to my inquisitiveness and to my former expat life-style that enabled me to at least for a while , glance at the favourite field of others.

From Wikipedia:
The Retina: The vertebrate retina is a light sensitive tissue lining the inner surface of the eye. The optics of the eye create an image of the visual world on the retina, which serves much the same function as the film in a camera

Office of complaints

2009-07-17T08:08:00.005+02:00

As you grow up you realise that very few things are what they seem. The line between human goodness and ill, truth and lies, hope and confusion is a very fine, slippery and illusionary one. Truth is often just a matter of how it is sold, a good sale’s pitch is a good sale’s pitch. If you choose to buy into a feeling or a belief your chances to present a claim if you feel defrauded is minimum. Could you imagine going to an instated “Office of Disappointments", filling in a form and claim your emotions back as you realize that you have been lied to or that you have come to understand that what you believed in will just never happen. I could just imagine the civil servants . in the office´s "life reclamation department", look over the heaps of papers and tell you;

“Sorry, we do not have the resources to handle your case right now. Come back in half a century”. !

A BBC reporter tried to understand Russia, the country he was covering for this renowned British producers of news and insights. He was on the search for an answer to the question as to why the society seemed to not even talk about injustices as severe as killings of young human right activities of the streets of Moscow. Alexander Lebedev, a Russian billionaire and newspaper owner, explained to him that in a country of millions of ordinary people on one side and a tiny elite of filthy rich officials, politicians and businessmen on the other sides, inertia will take over. It is just to damn hard to even percieve the possibility of change as the rich elite will do just anything to keep up their capability to amass vast fortunes and fly on private jets.

The reporter asked a state prosecutor of the chances of solving cases of murderers and other atrocities against those speaking out against human right abuses. The answer was that there is a very small chance. For those that crossed the line and become bullies in the name of their own interests, the uncovering of any kind of truth is very contra productive. On top of it, the chain of people being involved in bullying and intimidation is endlessly long. In countries where the division between state and private business, mine and yours has ceased to exists the practice of buying the right to interpret what is right and wrong at accessible price, is not uncommon.

Early morning learning

2009-07-15T08:26:00.005+02:00

I like to start the day with a cup of coffee and reading the news on the internet. I would usually start with BBC, a quick glance at the Swedish main dailies Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter. If there is time and the kids are still sleeping I would scramble through the Economist to see if there are any new entries under the section “World politics”. I would read articles about Europe and Latin America, two continents I have lived and worked in. Lately I would also take a look at “El País Internacional”. Both in the Economist and El País I find not only articles of interest but also ways of writing that I enjoy, especially when it comes to political analysis and comments. One Spanish journalist wrote

“ When it comes to politics, blindness and muteness is not a question of illness but of interests”. He was if I remember correctly referring to the situation in Honduras to which Vargas Llosa comments in another article

“the line between lies and truths is like a slippery eel”.

Last night as my son had finally crashed in his bed (his level of energy late at night is creating a meltdown in my head) I read an article about corruption in the Brazilian senate. The article is called the “House of Horrors” as the Economist describes the rampant corruption, nepotism and abuse of public funds taking place unceasingly.

Judging from the reader’s comments corruption seems to be a sensitive issue and the Economist likes to write about this ill affecting almost all societies. Many readers seem to think that this is unfairly putting down their country. Readers from a Brazil, Croatia, Bulgaria, etc. have in their comments been accusing the Economist of casting he “evil eye” upon their societies.

“ The evil eye is a belief that the envy elicited by the good luck of fortunate people may result in their misfortune” (Wikipedia)

I found an interesting reply from one of the commentators, Fabio C, tying to put into perspective some of the outburst of indignations and defense following the “House of Horror” article:

“Denial is a defense mechanism postulated by Sigmund Freud, in which a person is faced with a fact that is too uncomfortable to accept and rejects it instead, insisting that it is not true despite what may be overwhelming evidence. [1] The subject may deny the reality of the unpleasant fact altogether (simple denial), admit the fact but deny its seriousness (minimization) or admit both the fact and seriousness but deny responsibility (transference).”

He continues to say that others researchers have developed theories that denial is as a mechanism of the immature mind, unable to learn from and cope with reality.

I believe that learning from reality is the first step towards coping with it, seemingly mission imposible for many societies. Perhaps his is why I sometimes despair when I read the news wondering if things will ever change.

Growing pains

2009-07-12T08:43:00.005+02:00

In the last couple of weeks my four-year old has had a spree of accidents. Bruised elbows, legs and even a small cut on the head. Yesterday he managed to get hit by a bike. Luckily it happened on the pavement and the cycler was a scared young boy (my other son says that he must have been around 10 years old). Anyway the poor bicycle casualty showed signs of an injured leg (he did not want to walk) so we took him to the doctor.

This was my first encounter with the Swedish emergency health care. After reading reports on how badly Swedish hospitals were responding to ailments lesser than life threatening I was preparing myself for a tiring experience. I was also sure that they would take one look at my smiling son , who did his best to drive me crazy with mummy do this and mummy do that ( he refuses to walk so I very quickly became his full-time slave and servant), and send us home without any check-up.

Yes we did have to wait quite some time but they did not dismiss my son’s worries as a whim of a four-year old,. The battered leg was observed by at least 2 doctors and ex-rayed. What I really found refreshing , after many years with Balkan doctors, is that they looked me in the eyes and they talked to both of us.

They eventually sent us home telling me that with children and bones you could never know. There might be a small and well hidden fracture somewhere and I should observe him and come back if in a couple of days he still refuses to walk. Hopefully he will forget that his leg had a bad hit and start to walk as something catches his attention. If not I just hope that my back and patience will persist and that the reception at the emergency room will not surpass the 2 hours we had to wait yesterday for an x-ray and a doctor's examination.

Visualise your future

2009-07-10T07:48:00.006+02:00

According to a web article I read 70% of our thoughts are negative in nature and I think that we can all relate to that on a personal level. I was lucky to marry a guy who does not indulge in negativity but would rather look for solutions. It used to drive me crazy, especially at certain time of the month when my hormones introduced dark shadows to my mind. Slowly I have had to change my sometimes gloomy analytical thinking and force myself to look for solutions that would enable me to get past the obstacle I visualized happening long before they even turned up on the horizon.

It is tempting to try to figure out why we are prone to one way of thinking or another. I can definitely see that in my family we were always more cautious to the state of affairs of the world and perhaps a bit more suspicious.

From my mother’s side (She survived the Jewish persecution in East Europe which in itself is proof of enormous human strengths and wit) I can see myself getting a bit of
“There are people out there prepared to hurt us” or “Something bad is due to happen sooner or later”.

I must say that I now know from personal experiences that this can be true. I also know that I am privileged not to have to take it personal as I come from country that is at least visualising reaching a society based on happiness, equality and a rule of law. To not take it personal as you stand in the line to be sent to a concentration or prison camp obviously requires an ability of positive thinking that is beyond anyone´s capacity.

From my father who was let down by his parents going through a bitter divorce in the 1950´s (long before the notion of “ parental coaching “ or “ the best interest of the child” was even invented) I did get a bit of

“Happiness is something that cannot be taken for granted”

Having said this I can only express my deepest gratitude to my parents for not passing on any hatred or “whom should I blame” for my "growing up" pains.

Being brought up in Sweden (at least back then) did create a certain nervous feeling as everything was possible and failing or nor failing was entirely up to myself and my decisions. Only much later after having lived in countries and cultures where pain, injustices and fear is passed on to the children, I have come to understand the gift that my parents passed on to me and my siblings. The gift of not being burdened with previous generations´ stories of pain.

I will never forgot how a young Macedonian man looked me deep in the eyes and declared that I could never understand the problems of his society as
“I had never suffered the way they had”. When suffering becomes a trademark, a part of a nation’s and person’s identity the visualisation of the future cannot be anything but bleak. When a chronically perceived pain becomes an excuse for childish behaviour and destructive decisions few good things will emerge on the horizon.

I have come to understand how important it is to have access to free choice of thoughts and thinking. Our choice might not be totally free but how we visualize our future does have an impact on what is happening to us. A bit of sport psychology (http://www.yasminboland.com/sports.html) would do us all good but it is clear that not all of us have been given the tools to “imagine the best”. If not given to us as children it is clear that it will take a bigger effort as an adult but perhaps with on-going mental training we can still do it:

1.Stay in the present which would mean deal in a constructive way with past injustices and what happened to us or our country

2.Learn how to relax and wash away from our minds the stress, frustrations and fears of everyday living but also our personal or country’s history

3.Positive affirmation such as “Yes we can” or “this is fun”.

4.To make physical changes. This could simply be to smile every day or to treat someone with kindness which I am sure could make wonders to our way of thinking.

As for me I am still trying to figure out how to live up to the visualisation I had that inspired the logo for Daylight Academy (created by my good friend Susie).

A bird's-eye view

2009-07-02T08:24:00.008+02:00

The birds high in the sky have since the dawn of mankind been able to observe us. They have seen how we meet up for a variety of human activity. All through history groups of people have got together for good or for bad. Practises and skills such as farming and engineering developed through meetings and exchanges giving people a tool to boost their living conditions. Also warfare, looting and ways conquer and control other groups spread like the wind across the globe making some groups very successful in amassing power.

The birds have also observed how people get together to sing and dance as a mean to attain emotional support in times of hardship, animosities and threats as well in times of joy.
One common trait throughout history is how we crave to belong to a group where we can feel emotionally supported and safe. The world out there can be a pretty cold and harsh place where the word kindness and respect might have been long forgotten. Perhaps the birds saw the magic that occurs when human managed to organise themselves in groups lead by traits such as mutual trust, solidarity and a perception of shared values.

An important milestone in connecting people in this special way has been the creation of places, rites and reasons for people to share common songs and dances. Today this is perhaps truer than ever. Songs and moving the body to music occurs in religious ceremonies, wedding reception and among the kids in the rough neighbourhoods in many countries. Michael Jackson unites people from different generations, races and nationalities with his music, lyric and moves. Summer Sweden is a never-ending series of people meeting up at festivals and concerts and for at least one day we can jump, sing and dance in the midst of a crowd and feel togetherness.

Through my years abroad I have observed how important music is in many countries where conflicts and lingering injustices are common features. I remember sitting with a group of young Spaniards back in the late 80s singing songs about standing up against the repression of the Franco era. The first time I listen to real “Cante Jondo” being performed I was taken aback by the grief and yearning transmitted by the “gitano” flamenco singer. In Argentina, where I lived in the early 90s, tango seemed to be popular with those looking to achieve social justice rather than the elite. I had the privilege to listen to tango in the company of people that shared a common goal and I can still remember how the room was filled with something much more powerful than tunes and words, something that I am not sure how to describe as I am not sure what it is.

Music is, as many of us foreigners living in the Balkans have come to understand, not just simple entertainment. In the search for a National identity, music has been and still is a cultural tool, which, unfortunately, is often used to serve nationalist feelings. The Bulgarian documentary “Whose is this song?” shows how feelings and emotions are running high when the origin of a tune is being investigated and how people from different Balkan countries claim it to be theirs with total conviction and another Balkan trait, namely Inat (possible definition: proud defiance, stubbornness and self-preservation – sometimes to the detriment of everyone else or even oneself".

As foreigners we are often stunned by the noise level in a typical local smoke ridden restaurant where as many as 6 musicians navigate from table to table in a surprisingly small space to play the guests’ favourite song. Song after song is played from Macedonia, Serbia, Bosnia and Greece. To an outsider who has travelled in the region, from Turkey to Croatia there is a feeling of déjà-vu as we observe and listen to the same tunes and the same way to interact with the music. People leave their food and start to dance in a circle going from side to side, holding each other’s shoulder and looking extremely sentimental and nostalgic. They all know the tunes, irrespective of age and ethnic background. For a moment they leave aside animosities as the music and dance makes them relax, smile and open their minds to similarities rather than differences.

sources:

http://www.independent.co.uk/opinion/commentators/ivor-roberts-the-threat-of-a-balkan-flareup-has-not-gone-away-778043.html
Photo: http://4.media.tumblr.com/Hh3BRTDYvloqf8atJU3aOE4Yo1_500.jpg

Hamlet in the world around us

2009-07-01T08:36:00.006+02:00

Develop or not develop that is the question?

This morning before the hustle and bustle of the day starts I read two interesting pieces on countries and their ability, or on this case inability, to develop. There are of course many underlying causes to this reality but I am particularly keen to understand more about how human interaction, positive or negative, has a great say in this lottery of destinies we face as human beings. Shakespeare raised some of the most interesting aspects of what I am looking to understand in his play Hamlet and I quote the character Marcellus:
“Something is rotten in the state of Denmark”.

According to the web-site www.enotes.com/shakespeare-quotes this implies that “the fish is rotting from the head down—all is not well at the top of the political hierarchy.

If you want to go to more moderns sources of information and analysis the foreign policy web-site is excellent. The failed state index gives a sober picture of the world around us. This is a listing worth to consider before deciding to relocate to a country as from my experience, with of course many shades of grey, it is often true that “what you see is what you get”.

www.foreignpolicy.com/articles/2009/06/22/2009_failed_states_index_interactive_map_and_rankings
Very illustrative and heartbreaking is the "Portraits of Instability" showing the consequences of bad decision, in fights and the inability to move forward of some countries

www.foreignpolicy.com/articles/2009/06/22/portraits_of_instability

The below is a description of a country I found on the BBC web-site and by taking out the name of the country I am sure that it could be any number of countries in transition countries struggling with finding a way forward

Which is the country?

- Surprisingly few persons in the centre of the drama (acting as a force behind instability and conflicts ) affecting the country negatively
- Significant Diaspora living in other countries
- Stability still remains out of reach.
- The country remains largely impoverished and prone to political infighting.
- The people of the this country are among the poorest in its region
- Money sent home by national living abroad is an important source of income
- complex ethnic mix

Source of information: Comoros (http://www.bbc.co.uk/). Picture from broadwayworld.com

Driving through the mud

2009-06-29T19:30:00.006+02:00

This is turning out to be an interesting summer, the summer “todo terreno” (the four wheel summer). This is the summer where in spite of uneven terrains my husband and I just put in that extra gear to reach our destination. It is clear that if we put our mind to it we can do it.

It is a bit like the book I am reading on human networks and how learning from each other, mankind developed into what we have today. By communicating, testing, learning, migrating and adapting human beings have invented new ways and practises that made it possible to evolve and grow as a species.

Technology definitely travelled fast even back then as did trade and ways to communicate. As societies evolved and civilizations emerged similarities in people´s aspirations and life-styles linkied groups together. It is a fascinating story of the human beings ability to learn from each other and how transformation seem to be part of our common DNA in spite of some attempts from ruling classes around the world to stop it.

What is clear when you read a history book is how important the factor of time is. Many of the changes we wish for currently are slow, but perhaps it is part of the game. When we look at what is happening in the Middle East, Iran and in the Balkans for that matter it is easy to despair. We read about framed elections, corruption and internal conflicts. The ruling classes seem to desperately promote the “muddy” side of these societies.

Let´s hope that there will soon be a cure for “narcissistic power hungry men” with a predisposition for making a mess of it all. On the other side there is the new generation of networkers using Face book, Twitters and other means to learn and evolve, a great tool for spreading information on challenges ahead and what needs to be done to make this world a better place.

Path to happiness

2009-06-27T16:15:00.006+02:00

The summer in Sweden is exactly how I remembered it, taken directly from my childhood memories. To me summer has always been something slow, nothing much happening and close to home. I remember never-ending days without many plans and perhaps even a bit boring. Opening the door to my childhood home I would hit the garden on the top of the hill covered by a small forest. Whichever path I chose it would be full of bumble bees, a smell of nature and green trees and bushes. If I hurried up and took my bike I would make it to the closest beach in 10 minutes. I would arrive to the cold water warm as I had to cross uneven terrain to get to the coast line and the archipelago. Today I try to recall some of my childhood memories by doing the same with my kids. I would convince my oldest son that what we need is a nice ride on the bikes. We would take the bikes down the elevator , hit the bicycle lanes and off we go to the municipal pool or the shores of the lake Vättern.

I can now better understand why I regularly felt claustrophobic while living in the otherwise fantastic city of Buenos Aires, blocks and blocks of straight lined buildings and the humid heat that would make water drops appear on the walls in my flat. In the last city I lived outside Sweden , namley Skopje, I can now admit that I did not enjoy either the summers or the winters. Somehow the common denominator would be combustion dense air that would create a sticky mist in the summer and thick layer of smog in the winter. These atmospheric conditions would add on to my perceived sense of frustration. I share with most human beings the need to seek balance and I need to perceive that I have in my possession recurrent moments of happiness and wellbeing. A way for me has always been to seek out nature as I remember how it used to sooth me and chase away insecurities as a child.

In Skopje I did my best to inject myself with a dose of happiness but it was not always easy. City planners in many parts of the world have understood that a well-planned city can install in people a sense of trust, communication and happiness. They would make an effort to create small oasis for people to interact with each other and with nature. In the capital of Macedonia the uncoordinated urban planning is taking the city on a totally different path and living there challenged my senses. I would take my bike by the river and there would a slight breeze that promised freshness but it was quite illusionary as the rest of the surrounding was worn down, arid and the people hanging out in this part of town during the hot summer days looked at most weird and other times straight out untrustworthy. I would often walk in the lovely hills surrounding the city and I have some of my happiest moments I spent in the hills, outside the Skopje.

Unfortunately the heaps of pet bottles decorating the hillside, used condoms on the ground, giving evidence of intense human activity, and an odd thrown out roof tile (which I suspected to be from the many old asbestos roofs that were torn down in many part of the city) diminished the moments of pleasure.

So for now I am fully enjoying the summer path that takes us down to the lake and my son´s daily swimming lessons.

Tricking the brain

2009-06-25T09:03:00.004+02:00

As I moved home to Sweden I felt a real need to process part of what I have lived through, seen and heard all those years abroad. I started this blog and I started to write a series of short stories. I also applied for and I got accepted into a course on creative writing.

It is clear that I will have to make priorities as I am also hoping to do some more consultancies and we opened a new company. But at the same time I am optimistic that I will pursue my writing projects however long it might take.

I really enjoy writing my stories and small pieces and it truly helps me. I calm down and I sleep better. So why do I suddenly have this acute need to write. I borrowed some books on story telling that I think gave me some insight into this old human practise and need, to tell stories.

One book “Story telling step by step “by Mash Cassady mentions some interesting aspects of why we transmit stories to each other

- The needs to transmit some kind of truth, or at least share with other what we believe to be truth. Seems to be a risky business but I guess this is why the “truth” transmitter usually tries to recruit followers.
- The need to make sense to what we observe. This is definitely important to me. When I try to tell my thoughts or observations to someone else I need to process it. Suddenly the original thought start to make a slight turn towards another direction. This is I believe is an important way to “ build up” my ability to be tolerant as I am forced to keep more than one thought in my head at the same time. The thought might even be conflictive and this is when real interesting processes of learning take place.
- The need to share with others ours memories, experiences and how we perceive things around us.

Another book about storytelling in a "marketing perspective" talks about the how we as human beings constantly try to regain balance in our lives, in a world full of conflicts and stressful situations. This drives us to look for some kind of solution and this is where a good story might emerge. This is very true I find. As I write I seem to get closer to a solution and I can send a signal to my brain that I can relax. A fantastic therapy! For sure better than trying sleeping pills to try to fight the thoughts that start to grind at night.

We are watching you !

2009-06-20T10:51:00.007+02:00

I just read in the newspaper that the founder of IKEA, Ingvar Kamprad, has admitted that due to irregularities in Russia the company might have lost as much as 1.5 billion SEK. In earlier articles IKEA admitted that their policy of not paying bribes as well as local business men paying off local officials are some of the reasons for this. It sounds all too familiar. I am just curious to see what comes out after this economic crisis. Will countries have a wakeup call as investor’s starts to be risk adverse or will the next economic cycle bring about a new fresh wave of capital.

I also read an article today that the economic cycles are getting shorter and shorter as when they sneeze in Mexico the markets on the other side of the world might feel the effect. So this means that we have a shorter and shorter time to get our act together and get on top of the line of “interesting countries” to visit and to invest in.

The Swedish Institute is regularly running global check on how the rest of the world views the brand “Sweden”. IT seems that Sweden has managed to position itself among the top ten (among 50 countries).

This is what I like about countries that are secular –rational. We do not leave anything to chance and myth. If we want to understand how to be a competitive country, how other people percieve us let´s find out the facts and not just go on our own perception of how important we might or might not be. There is no point in presuming that we are liked and then become disappointed and blame the weather gods and high taxes if investors and tourists stay out. Let´s find out what works and what does not work and why!

It seems that Sweden is high up on the list when it comes to how others are percieving us in fields such as good and fair governance and and the enviroment . We are a bit weaker when it comes to how people globally see our cultural heritage which affects our chances to attract tourists. We cannot compete with historical monuments and building but on the positive note people perceive Sweden as “hotter” when it comes to modern culture (design, music etc). For sure companies like IKEA and pop groups like ABBA have helped in creating this image. When it comes to children’s culture I think child literature icons like Astrid Lindgren (Pippi and many other fantastic books for children) makes it easier to be a Swede wherever you go.

What is interesting is that people are slowly changing their perception of what is important. Seemingly new issues are emerging that is shaking the old foundation of what made a country “attractive “or not. For example how a country is handing the environmental challenges have in a short while grown in importance. I must say that I agree. It is difficult to care about old churches and buildings if the country you visit is a garbage dump. I remember on one of my visit to Ohrid in Macedonia some years back. My heart broke as I walked on the beach amidst heaps of garbage.

Globalisation makes us more aware of the countries around us. Perhaps some years ago an average Sweden would not care much about what is happening in other European countries. However as the EU is becoming a true transnational power broker it is suddenly more than a mere anecdote” to read about megalomaniac and immature behaviour of the political class in other EU countries. We are more and more aware of that decisions affecting us are taking place in European parliament and that the EU wants to take this even further. This is when the voters in the EU potentially will start to ask for accountability and good governance from not only our own ruling class but also from the ones from other EU countries.

Is image affecting us and how?

2009-06-19T08:46:00.007+02:00

I am reading an article in the Economist on Berlusconi and how he is using his connection, wealth and power game skills to try to silence the international coverage of his behaviour. Like a teenager he is not taking responsibility for his actions but is getting into an intricate game of lies, pressures and absurdities thinking that nobody will notice or react. It is a bit like some of the countries in Western Balkans I have lived in. They still did not grasp that today you have to live up to the image you want to transmit to the world. If you want to be seen as serious you have to act with insight, integrity and respect for others.

It is clear that if such a fantastic country as Italy is living through this painful transition of the old way versus a new more open way, it will take a very long time until people in the Western Balkan succeed to get leaders that will contribute towards a better image and not tarnish it or as the Economist is putting it in the case of Italy

“Mr. Berlusconi might want to consider the effect that his attacks on the foreign press have both on his image and on that of his country.”

Italy is in spite of this strange behaviour of its leadership a country with an intact reputation and will for sure come out of this without too much damage. Today it is important to brand your country to be able to compete in a world where services, knowledge and products are getting increasingly similar. As I am now getting into the Swedish tourist industry (we are going to rent out motor homes to tourists visiting Scandinavia) it will be interesting to “test” the Swedish brand on the international market. According to Anhold-GfK Roper Nation Brands Index (http://www.gfkamerica.com)

“The way a country is perceived can make a critical difference to the success of its business, trade and tourism efforts, as well as its diplomatic and cultural relations with other nations.”

The index measures the following six dimensions (directly taken from their web-site)

Exports – Determines the public's image of products and services from each country and the extent to which consumers proactively seek or avoid products from each country-of-origin.
Governance – Measures public opinion regarding the level of national government competency and fairness and describes individuals' beliefs about each country's government, as well as its perceived commitment to global issues such as democracy, justice, poverty and the environment.

Culture and Heritage – Reveals global perceptions of each nation's heritage and appreciation for its contemporary culture, including film, music, art, sport and literature. ¨

People – Measures the population's reputation for competence, education, openness and friendliness and other qualities, as well as perceived levels of potential hostility and discrimination.
Tourism – Captures the level of interest in visiting a country and the draw of natural and man-made tourist attractions.
Investment and Immigration – Determines the power to attract people to live, work or study in each country and reveals how people perceive a country's economic and social situation.

The sweetness of the grapes in my village

2009-06-17T19:55:00.005+02:00

The other day as I walked back from the laundry room situated in a house in the middle of the huge square/patio connecting the 70s styled houses where I live, I started to talk to a man living in the same entrance on the 3rd floor. I have seen him around, he walks on crutches and he seemingly has a big emigrant family living with him and/or in the housing complex. I talked to him once before and he has a very broken Swedish so I was convinced that they were Iraqis that had come not too long ago. I was wrong, he had been here for more than 20 years and he came from Turkey, to the border of Syria. He was Assyrian and Christian. Both he and the mother-in-law who he was keeping company wore a heavy cross around their necks. The mother-in-law did not speak one word of Swedish. He told me that he came to Sweden in his mid twenties from a village where he used to farm. He had several acres of barren land but also some very nice land where he cultivated grapes. He had not been back for 18 years as he felt badly treated by the fellow Turks each time he tried to go back to Turkey. He told me some pretty ghastly stories of civil servant abuses he had experienced by border police and others. He also told me about the slaughtering of Christian Assyrians by the Ottoman rule during the First World War and he told me details about the killings of long gone family members, people who presuming were killed long before he was even born. But I could see in his face that the details of the killings had been passed down to him and they were tormenting him to this day, sitting on the bench on an early summer evening in Huskvarna. I started to look at the face of his mother-in-law and his daughter who later turned up. They all had this weary look over their eyes of people living with unclaimed injustices hanging over their heads and lives. The man told me about the land he still had in the village. He did not know who "used" it currently but he had heard from a relative, who visited the place last summer that his wine-ranks, on the most southern piece of land, still gave the nicest and sweetest grapes of the whole village. He talked tenderly about his grapes growing in his village , a village he did not want to go back to but desperately longed for. He lived in Sweden but his thoughts were in a country and region whose unsolved injustices and cruel history still followed him in his dreams. Thinking of the results of the last EU election where EU sceptic and anti enlargement parties got votes from the electorate in all countries I could not help myself but I had to ask them about the EU and Turkey. Did they think that an EU membership would open up Turkeys willingness to deal with their past and perhaps current atrocities and injustices. The man said passionately that they hoped that Turkey would never be an EU member, it would a disaster and they would cast their votes as Swedish and EU citizens against any such accession. Perhaps who knows, in the future the anti votes will come from the Diaspora feeling a deep disappointment with their countries of origin.

world value survey

2009-06-14T16:37:00.005+02:00

The other day I found one of my favourite surveys on the internet again, the world value survey http://www.worldvaluessurvey.org/
“This is a place to learn more about values and cultural changes in societies all over the world."

I especially like the graph which shows the contrast in value dimensions:" The Traditional/Secular-rational values dimension -contrast between societies in which religion is very important and those in which it is not.Societies near the traditional pole emphasize the deference to authority, along with absolute standards and traditional family values, and reject divorce, abortion, euthanasia, and suicide. These societies have high levels of national pride, and a nationalistic outlook.Societies with secular-rational values have the opposite preferences on all of these topics.-The transition from industrial society to post-industrial societies-which brings a polarization between Survival and Self-expression values.As you can see Sweden is the country with a prime location in regards to its level of individualisation and secular and rational approach to life. People in Swedes also react in a negative way towards authority.I like this kind of surveys as it shows the challenges of understanding each other. It cannot be easy for people from more traditional societies to move or migrate to Sweden. The first generation must feel truly lost.It also makes me understand why I sometimes found it very “disturbing" to live in more traditional cultures.

Too far away from my value system and creates in me a stale and numb feeling and state of mind.

But if we manage to handle these differences with respect I am sure that we will be much happier. The problem is that in my mind the more individualistic societies leave a bigger room for tolerance and respect for the other. Or as a friend living in a very immigrant dense municipality in Sweden is telling me" This is a very sensitive issue but unfortunate acts of intolerance often takes place between immigrant groups themselves" A difficult challenge considering that value and cultural changes in societies and groups are slow.

Contact list and networking

2009-06-12T08:27:00.004+02:00

Good morning to a very rainy day! It is the last day of school for my children and I learned from his teacher that after the performance/event in a church (a Swedish tradition that is being increasingly questioned but we are in the Swedish bible belt) it is the custom to go and have a “fika” (cake and something non-alcoholic to drink). To celebrate the summer holidays! I forgot all of that! If I search my memory I do remember a certain sense of euphoria at these occasions. But I also remember days of boredom and driving my mother crazy. Bored children is not exactly like ointment on my already challenged nerves.

But the good thing is that with this new situation I need to do something about it. It is clear that we will stay put for yet another while in this region of Sweden and now I need to invest in preparing the ground for a more social life. Ok it is my birthday coming up so who can I invite in for a cake? Robin has a football tournament this week-end and I offered to bake muffins and perhaps to help out to sell the “goodies” as well. It is time to become part of the herd.

So time to build on my already extensive contact list and throw myself into new networks and knock on the door to new groups. This will automatically mean that I will have less time to my old network and this is why I feel that this blog can be an unique opportunity to maintain the bond with a group of fantastic ladies that I have met during all those years abroad. So my dear friends let’s keep the networking flowing and glowing.

Picture source: http://relenet.com/images/social-network_illu_farbig.png

Daylight

2009-06-11T07:40:00.005+02:00

Some years ago I met Tanja and we started to work together. This is when the word Daylight started to be part of my life as we founded Daylight Academy. Today Roger and I are setting up business together also using the world Daylight as a part of its name.
This will be the ultimate way for me to truly grasp who I am. I am going to work with a true entrepreneur, my husband, and I can already detect certain defence mechanism in myself. I find myself thinking “Eva this is too scary” and ugh I need to put myself out there!
In reality I am truly happy when I write (a discovery that I made these last months) a safe and introvert exercise. Perhaps this is why I "accepted” to be a spouse for so many years. It was safe somehow. I could develop ideas and myself without jumping into deep waters. Sure living in a new culture and learning new languages is not a piece of cake but after a while I became really good at it. A real pro! But now it is time to jump in “real time” and immerse into “real but for me unknown waters”.
I guess only when you pass through true challenges (positive or negative) you really get to know yourself!
Daylight (http://dictionary.infoplease.com/daylight)

The light of day: We all know how important it is to perceive that there is a light, the light of day, at the end of tunnel

Public knowledge or awareness; openness: This is what I truly believe in! Only societies that can openly talk about issues will have the strengths and wisdom to solve them

Mental soundness; consciousness; wits: This is another thing that I have become increasingly important to me, to keep my mental soundness intact. Perhaps the biggest challenge as we live in an increasingly more complex world where we have to share values, ideas and visions with people many times our total opposite

See daylight, to progress to a point where completion of a difficult task seems possible or probable: Oh what a sweet feeling when you succeed or at least perceive that you will see the daylight and complete a special task. They say that happy people seek this feeling of "flow". This is when chemical reaction starts to create feeling of wellbeing in your brain. It becomes a like a drug, a drug that many of us are hooked on and this is why it is important to set up realistic goals in life.

Mobility a matter of what?

2009-06-08T21:57:00.009+02:00

I asked my friends on facebook what they thought I could write about on this blog. I am looking for relevant issues for women like us with often multicultural experiences and life-styles.

Lissett, a Spanish friend living in Belgrade suggested the following

- Mixed marriage
- Stories from living in a country that is not yours
- Stereotypes related to being a foreigner in a country (either imposed by the majority population or how we see our own roles as foreigners
- How to balance the roles of being a women, especially after having experienced the overwhelming change from me and my own needs to motherhood

Great suggestions of which I suddenly find myself mostly relating to trying to figure out which are the stereotypes of belonging to a certain level of education and social class in Sweden? What is expected of me? What is acceptable or not? If such mould exists we are breaking the rules already! The beauty of mobility!

I think I will linger for a while yet on the concept of the colours, shades and twists in the complexity of our realities and in our personalities and within these subject I guess anything goes.

EU elections and our true colours

2009-06-08T10:05:00.005+02:00

It seems that in the Swedish EU elections people decided to vote a bit different from what they would do in the national elections. For example the green party did a good election and the analyst say that it might be because we do perceive that this is an issue that is truly a cross-border issue. It does not matter if we in one country decide to cut-down on emissions, recycle and take good care of our rivers if in other countries they do not care or have other priorities. So perhaps the bigger "needs" and concerns" that we face and experiences we have in life will lure us to turn into "good" Chameleons. Moments in life when we decide to change colours for the greater good? I am happy that I now on this blog have several great ladies who decided to contribute, the more thoughts, colours and views the better. The world we live in is complex and to be able to reflect on it requires several minds! Noli thank you for commenting on my entry on chameleons.

Chameleons

2009-06-04T11:02:00.007+02:00

The other day I was chatting with a good friend who has been leading a life outside Sweden for many years. Like me she managed to make the best of moving around and managed to find her way and find herself a career. She is now a teacher in Sweden. It is interesting to talk to fellow Swedes with a similar background and it is clear that moving around and living in other cultures changes you forever. The interaction with people who uphold different views, believes and ways of doing things is not always easy. Sometimes it is even painful as the things you see, hear and feel puts your own believes under pressure. It is like creating a new layer to your senses (perhaps it is adding on new mirror neurons) and in some strange way you find yourself becoming a chameleon. On the contrary to the metaphor below I find myself more at peace with and true to my own values than before. The only difference is that I understand how hard it is to ask people to change, especially if it comes to their value system, almost mission impossible. It would require long-term thinking and a sound level of give and take ("what is in it for me if I change").

Chameleons “Known for their ability to change colour. Communication is an important reason behind these colour changes. With colour, chameleons can communicate with others, expressing attitudes such as their willingness to mate. Their skin changes in response to temperature, light, and mood. (http://www.pbs.org/edens/madagascar/creature3.htm)

Metaphor: the person's ability to blend into various social situations, often to mean the person has no true values, or that he quickly abandons them in company if it's convenient to do so. "Chameleons" are also people who can change their personality and appearance with ease (http://en.wikipedia.org/wiki/Chameleon#Change_of_color)

To continue to build

2009-05-30T10:54:00.004+02:00

A good foundation is not built over night!

So I have promised myself not to fret about the state of affairs of the world and to be realistic. I guess this is one of these enigmas of the universe that some things out there are just out of our reach and control. Enjoy the ride and enjoy the adventure of change without getting lost in space is perhaps the way forward. I found a nice quote

“There's only one corner of the universe you can be certain of improving, and that's your own self.” Aldous Huxley

So what does it mean? Perhaps to just try to be the best you can be and as the American´s would say " to walk the talk. Not easy and a bit scary and it requires that we can feel trust in the world around us. This brings me to issue of trust. There are just some of these issues that deserves to learn more about. Trust is a pre-condition for many things in life and in our world. Without trust we would be miserable and paralysed for sure. Before leaving Macedonia I wrote a piece on trust as it in my eyes it seems to be the one ingredient that has gone astray in the Balkans after so many years of events that have made people stop trusting in their institutions and in each other. Here an extract of thoughts that I had at the end of last year before moving back to Sweden:

Trust is one of those concepts that are not easy to define but definitely influence our lives in many ways. To create trust is today very much a matter of how we "communicate". I decided to find out more about trust and how it affects us both in our daily life but also as citizens in Europe.

I asked my friend Irena Guzelova, a British journalist living in Skopje with extensive experience from the Western Balkan region, to give me some further insights from South Eastern Europe. She worked for several years in Bosnia monitoring opinion polls in the region.

Irena told me that the public opinion polls conducted in Croatia, Bosnia and Serbia between 2004 and 2006 showed that people were generally sceptical about their leaders’ intentions and did not trust them. "This lack of trust tended to translate itself into a high degree of negativism. Citizens were often pessimistic about their country's current situation and future," she said, even if in some cases average incomes were improving.

Interesting, so lack of trust creates negative feelings but how does that affect the general guy in the street? I decided to explore more on the internet, and I found a nice explanation on the website "Helium"

"Negative thoughts often become self fulfilling prophesies because the mind controls our feelings and actions very well......negative thoughts create the negative behaviour needed to achieve the negative outcome we are looking for. Yes really we are looking for it because we're not looking for or expecting anything positive.”

2009-05-30T10:13:00.002+02:00

Well, I had a good week too in the midst of bureaucracies, trying to sell cars, stockpiling toilet paper and trying to sort out medical clearances, having written to and immediately received answers from old good friends - a childhood friend in Jo'burg, an Italian friend from Athens, who now lives in Milano, and my very good Spanish friend, Marga, from Northern Portugal. Hopefully I'll see them all soon!
Eva, our talks are great - I hope we wont stop once we get over our Macedonian days.
Enough for now, back another day

Mnogo analize vodi do paralize

2009-05-29T14:54:00.004+02:00

My wise Serbian friend Verica said "mnogo analize vodi do paralize" when I shared with her my concerns that my head is spinning and spinning with thoughts, a kind of pitiless non-stop traffic without any check-points for speed control nor rest. It means that too much analysis leads to paralysis. This is a turning point for me, I need to learn once and for all to let go and to observe the world without putting my soul into it. So what if there are “bad guys” out there! I have to stop being judgemental and realise that values and cultures will meet and conflicts will emerge.

More important I feel is to learn from others and their strategies to live their lives the best that they can and if we are lucky we can also achieve the sweet satisfaction to contribute to the well –being of the world we are living in. Another wise lady Marina, a Macedonian NLP coach said in a session she had with me “Eva you cannot change the world but you can make a difference, you just have to be realistic and act closer to you.

I now have to fully grasp the unique life I have had. 18 years living and working in other countries, many of them countries going through transition. My life up until now has been a life full of new experiences, unique meetings with people from all paths of life and a great opportunity to learn about myself and the world. It has been I can assure you, a fantastic informal learning opportunity, sometimes fun and sometimes confusing and painful. But how to capitalise on it and how to make the experience into something worthwhile that can take me to the next stage of my personal and professional life? This will be my next challenge and adventure and I hope to share it with others.

2009-05-28T20:29:00.000+02:00

Walking in Vodno

2009-05-27T16:57:00.004+02:00

A Magical walk to Vodno, Skopje. Above the clouds of smog created by humans appears a world of wonders, blue skies and nature when it is at its best.

The beauty is so close , we just have to walk up the mountain , a bit of an effort but so worth it!

Stories from the memory bank

2009-05-27T16:33:00.004+02:00

Culture Stress (Language support Geninha Lisboa)- 2008

For many people who have spent years living the expat life, including myself, it is a life style that we enjoy. But what I have noticed over the years is that irrespectively of country, life and financial situation I always get a culture shock when I relocate, about 1 year after having settled into the new place. And as if I had ordered it by express mail, when I came back to Skopje after the 2007 summer holiday it all started again. It ended up last week with a terrible headache and dizziness that I am now trying to get over.
So why do we feel stress? I started to explore different web-sites and I have also received stories from other friends, both international and Macedonians, telling me about their experiences of living abroad.
Most of us need to create a structure in our lives and find a link with the country we move to, and in many cases we have to start from scratch. It usually takes several trials before we might eventually find our way. One common feature is that in our attempts to reinvent our lives and identities we end up with too many daily responsibilities, commitments and challenging situations.

More difficult to overcome is when in a new country and culture our belief systems, personal values and identities are put to the test as we meet another reality and way of thinking. It is not easy to react in a purely objective way to things around us that we might find strange or even unacceptable.

One lady I know told me this story
“ Soon after my arrival to Skopje I saw a well dressed lady in front of her own house in Crnice kicking some paper to the street instead of picking it up and throwing it in the garbage. Later on I realised that people throwing gargabe all over the place can come from all social classes and backgrounds - young, old, Macedonians, Albanians, students, educated and those who are not, rich and poor ..etc...”.. . This has definitely been one of my biggest disappointments.
The easiest way would be to pretend that it was “none of my business” and look for an easy fix to feel good. However, it does not work and it can even become destructive as most of us are used to be proactive and “act” in accordance with our principles and beliefs, regardless of the situation.

One expat coach mentioned in her web-site:
“Living and working abroad adds extra stress and challenges to the life of an Expat. My clients feel isolated, lonely, confused about their career path and/or lack of meaningful work, or feel they have no purpose. Some dislike the culture of the host country.”

Does it sound familiar? The so called culture shock presents a real challenge to most of us as we are faced with career, family, social and even language transitions. What helps us is to be aware that even very mundane things can be seen differently in various cultural environments and that our way of thinking and acting might not be understood nor appreciated outside our own cultural setting. I know all too well the different stages of a culture shock and in spite of knowing it and having lived it over and over again; I always end up having one. In the beginning it is all new, people are nice and friendly and it is lovely to move into a new home after months in a temporary housing arrangement. To move to a new country in the summer months in this part of the world tends to be a plus as the lushness of the trees hides all shabbiness and rubbish in the surrounding areas. It is exciting to get to know a new reality and meet new people and I go about exploring the new situation with openness and trust. After this so called honeymoon stage it slowly starts, step by step and often unannounced but it can also be triggered by events and incidents. Having a good landlord is from my experience a great help to feel secure and happy in the new country. Sometimes this is not the case and it takes a while until we learn how to deal with what we perceive as an eccentric behaviour. A friend of mine here in Skopje told me her story.
“My landlord continued to come into the property unannounced even 4 months after I was there – he even came into the garden on a Saturday night at 9 pm – he did ring the doorbell which wasn’t answered by the childminder and then he and a friend sat around the pool drinking beers! - In this case compassion and empathy did not work. I needed to get the head of our security to speak to him to insist he could not come onto the property without prior permission.”

So what are the signs that these things are starting to affect you? In my case I become irritated with it all and nothing makes me feel good any longer. What used to be fun suddenly turns into a source of discomfort. The trust is exchanged for mistrust (suspicion) and, against my better will, I start to become judgemental. The smallest incidence makes me feel impatient, angry and sad and I start to question myself, my self-worth and my decision to come to the new country. Suddenly, I start feeling that what is in my eyes disregard for environmental or child security issues becomes a threat to me and my family and it does not help much when friend after friend keep telling stories that reconfirm my suspicions:
“I looked out of my window and realised that while a petrol truck was unloading fuel ......the guys in charge were smoking right next to the hose delivering the fuel”.

The Stone Age motherly instinct takes over, I want to protect my children and beware of people making it difficult for me... I will be angry and unfortunately stressed and miserable at the same time. There is a sense of vulnerability that gets stronger when I am confronted with the fact of the situation I am in as a foreigner. It is also difficult to know how not to be provocative and create adverse reactions or as a friend living in Skopje told me

“Smoking is a notorious problem in Skopje. Once, when I was in the city centre with my small son, we decided to have a snack in Zito which should be an exclusively non-smoking place (a chain selling bakery goods and yoghurts). When I walked in I saw two ladies chatting together, and one of them was smoking. When the other one was about to start smoking too I picked up my courage and in the most gentle way asked them not to smoke. I reasoned that it was not allowed in those places and that my son had asthma. Then I got a shower of the most rude remarks:
-I should stay at home and not to go to public places when I bother people.
-Other people have asthma and still smoke, so what is the problem.

The shop assistant gave them an ash tray, so everything is just OK and I am weird.
Nevertheless, after they left and I was still happy to have told them and not to have suffocated for the next half an hour.But those remarks I will never ever forget.”
Recognition of this psychosocial status helps to start to manage the stress but it is not easy. The recipe sounds simple, we just need to adjust and to acknowledge that it is always possible to look at it from the bright side of life. Ok, the air quality in Skopje is far from the best but let´s use a bit of the Balkan black sense of humour and joke about it. So what if we sometimes feel cheated. We should be able to deal with it but how, if it is against our values and beliefs?”
“One day at the Kale ice ring the entrance was free of charge because of a children’s holiday. But I asked for the ticket not knowing this, they of course did not tell me and let me pay. I was the only one who paid. This, to me, is the example of frequent small cheating with a smiley face which always confuses me.” Another place of this kind are the green markets, where once people notice that you are a foreigner you will pay more. Thus a lot of my foreign friends only go to stands with indicate prices. “(Lady living in Skopje).

They say that sooner or later I will reach the adaptation stage. I am definitely not there, yet. This will come one day, the day when I have finally found a fun way to learn Macedonian and when I truly develop a sense of belonging to Macedonia. If I arrive to this stage I will also start to explore and find comfort in new customs and habits. This is important for the well-being of the person and the family. A Macedonian friend who has lived in Northern Europe told me:
“And I never went through the acceptance period. I have done my best to find a reason to adjust my mental and psychical life to the North- Europeans’. It was like planting a Christmas tree in the Sahara. The result of that was very bad: High blood pressure (which I still have), headaches, and sleeping problems. It got worse and worse”.

So what can we do to relieve stress according to the experts on this kind of transitions? Be good to yourself is a very good recommendation and not so hard to achieve. There are great sports and health related activities accessible in Skopje and its surroundings. I also love to meet likeminded women and men that are going through the same processes of transition and are using similar coping strategies. I have met some amazing people and there is a lot of positive energy here that I really enjoy.

I definitely have to learn to avoid situations, people and activities which drain my energies. This is not an easy task as life is not so simple and what might start out as an energy boost might end up sour. The trick is perhaps to see the warning signs and know how to say no before it starts to burden me. I am sure nobody will judge me for that except perhaps myself as I hate to give up.
For an expat it is crucial to build up a social network. Trying to get to know new people and letting them get to know me can be a painful process at times and there are many hurdles and obstacles on the way. I believe that I am, at least most of the time, trying to listen to everyone around me and to get a clear picture of what is actually being said. This is the way forward to a rich social life but sometimes I just wonder why everything needs to be so complicated. We have probably all had the feeling of “why is it only me trying”. Of course this is not true but in a culture shock one becomes pretty self-absorbed. Back home with old friends things can be unspoken without major conflicts, my friends just seem to understand me. Or at least this is what I would like to remember. I have to accept that in a new environment it is a totally different picture. As a newcomer it is up to me to reinvent myself, it is in my interest so I need to make an effort. I just wish it was less energy consuming at times.

It is also important to try to observe why seemingly trivial incidences, things or spoken words trigger negative or positive feeling. What makes us feel bad in some circumstances and why do we feel at ease and happy in others? What can we do when we really feel that this is beyond my capacity of understanding? Well perhaps one good way out is to let go quickly and to continue to look for other solutions
“When my dog was pregnant with puppies the vet recommended she be X-rayed to see how many pups she had. An appointment was set up at the only place in Skopje that did this for dogs - I arrived at the allotted time only to find that there were only human patients there – I waited with the dog outside, after confirming this was the right place telephonically – then the owner ushered all the patients in reception down the corridor – called me and the dog into the same X-ray room where a pregnant woman had just been, pulled out a table from under the table used for people, put the dog on it – X-rayed her, then ushered us out – no cleaning or anything and the next patient, a woman with her mom, came into the X-ray room. – in this case I think I will choose not to X-ray the dog again” (lady living in Skopje).

Another really important way to find acceptance and joy is to make and have friends. Thanks to Skype it is possible to maintain and even deepen the healthy relationships that already exist and thanks to other social networks it is not that hard to create positive new ones. It is also important to bond with the country you live in as a Macedonian friend with expat experience told me. “I am sure that as a foreigner you have to build a link with the country where you live.”
We should also try to set clear, fun and realistic goals that truly reflect who we are, our needs and what is important to us. As for me, I hope to be able to realise some of my goals together with the nice and caring people that I have I met here in Skopje